Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•fr Sqvätta, f. = Strätta. Namnet
härledes af sqvätt, ty de ihåliga
stjel-karne användas af barn till sprutor.
•fr Sqvättlök, m., Dalarne =
Vänderot.
•fr Stadd, m. Svårligen skulle någon
ana, att detta namn härleder sig från
Lat. Statice. Liljeblad kallar så både
Statice (se Mar-risp) och Armeria (se
Trift).
•fr Stadnflnr, f., Angerm. =
Höst-fibla. (Namnet nttydes
solstånds-blomma.)
t Städlin, n., Alg, tillhörande
slägtet Oscillatoria Vauch.
•fr Staf, m.} benämnes af Liljeblad
slägtet Frier.
Staffansfrö, n., en utländsk art
af slägtet Riddarsporre, använd i
medicin: Delphinium Staphysagria L.
Stagg, m., ett styft, stickande gräs
med borstlika blad och ensidigt ax:
Nardus stricta L. Wahlenberg:
So-stagg. »Stagg’gör lien slö och ger
magert hö». Ordspråk.
Stallört, f., örter eller halfbuskar
af Artfamiljen, bladen med trenne
småblad, röda blommor: Ononis L. Bland
de talrika namnen är detta äldst och
har bästa auktoritet. Det afser
arternas stinkande lukt.
Stinkstallört, med ettårig stjelk,
utaji taggar: O. hircina Jacq.
Akerstallört, äldre taggig, med
öf-vervintrande stjelk: O. arvensis L.
Starkpeppar, se Peppar.
Starr, m., ett slägte bland
Half-gräsen, med han- och honblommor på
samma stånd: Carex L. Af detta slägte
finnas i Skandinavien omkring hundra
arter, bland hvilka de flesta fått
Svenska namn sig tillagda i rent botaniska
arbeten, såsom Linnés Fl. Svec. och
Liljeblads Flora; men att upptaga alla
dessa synes mig så mycket mera
öfver-flödigt, som de icke ingått i allmänna
språkbruket och endast af botanister
ex professo komma att åtskiljas.
Backstarr, se nedan vid Vårstarr.
Blåsestarr, ett storväxt gräs med
uppblåsta frukter, hvilket, jemte
andra större arter, lemnar
Lappskogräset: C. vesicaria L. Växer i kärr.
Blåstarr, äfven en högväxt art, med
skilda han- och honax, men endast
tvenne märken: C. acuta L. Växer på
åbräddar och lemnar bättre foder än
de öfriga arterna.
Gråstarr, en mindre art, med
hvit-aktiga ax, han- och honblommor i
samma småax: C:canescens L. Utgör
till väsentlig del höet på kärrängar.
Hafsstarr, den utmärktaste i
slägtet, blomfjällen med långa borster: C.
maritima Muix. Endast i Bohusläns
och Göteborgs skärgård.
Knagglestarr, ett lågväxt gräs, men
ådrager sig uppmärksamhet genom
sin ljusgröna färg och sina knaggliga
småax: C. jlava L. Växer i kärr.
Eäfstarr, en storväxt art, med
sammansatt, brunt ax, han- och
honblommor i samma ax: C. vulpina L. Växer
på fuktiga ängar.
Sandstarr, lik den föregående, men
mindre, utmärkt genom sina flere
famnar långa, krypande rotstockar: C.
arenaria L. »Sandstarren... växte
under sanden, med några famnars långa
krypande rötter, uppsättandes
merendels emellan hvart qvarters spatium en
liten stjelk och blad, liksom den hade
varit planterad efter snöre». Linnés
Öl. resa 139. — Växer endast i flygsand
och är ypperlig till dess dämpande.
Slokstarr, en stor art, med flera
skilda både han- och honax, de senare
hängande: C. Pseudocyperus L. Vid
stränder.
Tufstarr, med ett hanax, flera
honax, två märken, lättast skild genom
de ljusgröna tufvor den bildar på
fuktiga ängar: C. ccespitosa l. Se Linnés
Sk. resa 241. — Blommar tidigt och är
då lågväxt, men förlänges sedermera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
