Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårstarr (C. prcecox jacq.) och
Backstarr {C. ericetorum Poix.),
tvenne smärre, på torrare ställen växande
arter, blommande tidigt om våren,
med lifligt gröna blad.
f Steckelgräs, Steckgräs, n.
= Stålört. Föres vanligen till
Gentiana Amarella L., men innefattar
äfven G. campestris L.
f Stelijok, Dalarne=Fräken,
Dy-fräken.
^ t Stenbryt, m. = Bergspring.
Stenbräcka, f., flera arter af
slägtet Saxifraga l., växande i fjellen,
företrädesvis S. oppositifolia l. Se Bräcka.
Stenbräken, n., ett slägte bland
Bräkenväxterna, mera spädt och vekt
än Ormbnnkslägtet (Aspidium Sw.),med
ensidigt fruktplättarnes svepe:
Cysto-pteris Bernh. .
Stenbär, n. = Stenhallon.
Stenek = Jernek.
Stenfruktträd, n., en växtfamilj
med talrika på fodret fästa ståndare
och köttiga frukter, som innesluta en
stenhård kärne: Drupacece L. Hit höra
Hägg, Körs, Mandel, Persika, Slån
m. fl.
Stenfrö, n., slägtet Lithospermum
l., sträfhåriga örter, tillhörande
Skruf-blomstriges familj, med hvita
blommor och mycket hårda frön.
JfrPerl-gräs.
f Stengräs, n., Medelp.
(Flen-gräs, Vesterb.) = Röllika.
Stenhallon, n., en ört af
Hallon-slägtet, med krypande stjelkar, hvita
blommor och röda bär: Rubus
saxatilis L.
StenniOSSa, f., allmän benämning
för Lafvar, som växa på sten; vanligen
hänföres namnet till Parmelia
saxatilis Ach. Se Letlaf.
Stenmurkla, se Murkla.
f Stenpoley = Dosta. Tillhör ej
Svenska språket, utan har upptagits ur
Tyska kräuterbiicher.
i Stenpäron, n., frukten af det
vilda Päronträdet, äfvensom en sämre
sort odlade Päron. Vilda Päron.
Stensötä, f., en i bergspringor
växande art af Bräkenväxterna, med
enkelt parbladigt inskurna blad och bara
(ej fjällbetäckta) fruktplättar på
bladens undre sida: Polypodium vulgare L.
f Stenvårta utgår. *
i Stenört, f. = 1) i Upland Kors*
ört; 2) i Skåne Bitter-fetknopp,
enligt Linnés Sk. resa 240.
f Stickelbloinma, f.,
Boh.=Fält-stålört. Jfr Steckelgräs.
Stickelbärsbuske, m., en art af
slägtet Ribs, skild från öfriga genom
sina taggiga grenar: Ribes Uva crispa
l. Krusbär är en förändring deraf.
När stickelbuskens bär bland sårande
försvar
I mognadsstunden än bar växtens
grönska qvar.
OXENSTJERNA 2: 54.
f Stiftssvamp utgår alldeles,
i Stigllåltgräs, n., Vesterb. =
Linnésört. (Rohaltgräs är olika
uttal deraf.)
Stillfrö, n., ett obestämdt namn,
som tillägges frön af flera olika arter
tillhörande de Korsblomstrige
växterna, t. ex. Rockentraf, Fältkrasse,
Vägsenap m. fl.
T Stingsel, m., Dal. = Tistel.
0 f Stingskallar, m. pl., Dal. =
Åkertistel.
Stinkmell, se Mell.
Stinknäfva, se Näfva.
i Stinknässla, f. == Stinksyska.
Stinkstallört, se Stallört.
Stinksvamp, m., en aslikt
stinkande svamp med nätådrig mössa, i början
täckt med ett svartgrönt slem, och fo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
