Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÆRKNINGER
JULEMØRKETS LONDOM
S.3. Dagen er din... Heyl, Volkssagen Tirol 224.55, Zingerle S.2 nr. 46.
314. 315. 316; Schånw. I. 418; Wolf NS. 457, jfr. Zingerle S.? 190.313:
die Nacht ist keines Menschen Freund. Vom Abendgebetlåuten bis
zum Ave Maria-Låuten morgens, soll man nur im Nothfalle tiber Feld
gehen, denn der Schwarze, die Geister u. Hexen haben da Gewalt, se
også Strackerj. Il. 20. Genfærdet siger: »tu as le jour pour toi; tu ne
devrais prendre ma place, la nuit« Le Braz?, La Légende de la Mort
II. 260. — Naturrædslen, jfr. Robertson Smith, Relig. d. Semiten 86.
S.4. Sålænge det er dag..., Le Braz, 274 (Bretagne). — I den lyse tid:
spøgeriet udeblev, indtil »dag tåk ad leingja og nått ad birta« J. por-
kelsson, pjédsågur og Munnmæli (1899) s. 121. — Julenat, nyår, Arnas.
I. 125, Krossgåtur, jfr. Dreikénigstag, der hie u. da auch wohl noch
wie in Bayern Grossneujahr heisst. E. H. Meyer, Badisches Volksleben 72.
S. 5. Skik, Arnas. I. 105g; Maurer, Isl. Sagen 26. — To bondedotre,
Årnas. I. 124. — Manges trin, Arnas. I. 121.
S. 6. Thorleif, Arnas. I. 521; Maurer, Isl. Sagen 26.
nm
2.7. De dødes besøg i badstue, se Cav. Wårend I. 176. 493, 11. 416. —
Ilden må ej slukkes for »spåkens« skyld, Gasl. 21. — >På julnatten
hesåkte åfven »dådningarne« sina fordna hem, innan de till gemensam
gudstjenst samlades i kyrkan, och man fick ej, så långe seden att på
julqvåillen gå i badstuga fortfor, der utslåcka elden eller utslåppa
vårmen, i håndelse de skulle ånska att med ett bad fårbereda sig till
hågtiden, Durkl. Unnarbo 71. — Badevandet blev stående till >tomten«,
Aldén 127, — Slægtens dode samles, engleøl, farengledagen, se Cav.W.,
II, 443. 111, T. 177; sts. I. 176 »de aflidnas andar gåsta denne qvåll
osynligen hos de lefvande. Det år fårdenskull som man på julafton,
under ryggåsen, åfver dårrarne och flerestådes i huset uppsåtter jula-
vippor och julakørs af halm.« — Gasl. 22: »6fver Jula-natten såttes
ål på bordet til Ånglarnes tjenst, hvilket kallas Ångl-ål. Jula-natten
tros alla aflidna besåka de hemvist, hvaråst de tillfårene bodt
eller vistats«. — Hofhberg Nerike 210: »julaftonen øch julnatten åro
alla andevåsenden ute och fara, och de dåde besåka och gåsta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
