Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilnaden dock, att, när hos Torsslow blick, ställning, åtbörd,
stämma, allt med ett ord utropade: »Här är påfven, verldens
beherskare!» — så utropade i stället alting hos den andre:
»Här är jag! sällskapets direktör!» och man måste medgifva att
det är en liten skilnad på de två sakerna.
Och i framställningen af det godmodiga, det omedvetet
komiska hos en menniska, huru älskvärd, huru hjertevinnande
var han icke. Hans »Michel Perrin», detta gamla barn som
icke kan göra en mask för när, som icke ens kan tro djefvulen
sjelf om ondt, som lägger sin egen barnsliga oskuld till
måttstock för andras afsigter och handlingar, denne hjertevarme,
litet enfaldige landtprest, som man af misstag gör till
polisspion, och som genom att på sitt sant kristliga sätt tala
hjer-tats enkla språk till några unga konspiratörer, räddar förste
konsulns lif, var ett lysande prof på hvad han i den
riktningen förmådde skapa. Hans sorg och vrede när han upptäckte
till hvilken syssla barndomsvännen användt honom, det sätt
hvarpå vreden släcktes och sorgen byttes i glädje, när man
visade honom sin lilla landsocken som framtidsperspektif, och
invid den, i skötet af sin älskade hjord, en sorgfri ålderdom,
och huru leendet då bröt fram genom tårarne, som när solen
lyser upp naturen efter ett öfvergående sommarregn, allt detta
måste man hafva sett, för att rätt fatta hur snillrikt det var.
Stor på så många områden, var Torsslow det icke minst uti
den politiska intrigkomedien, hans Richelieu, hans Strozzi, hans
Pechlin och hans Malborough gifva derfor framstående bevis.
Det var som grefve Strozzi, i den af artighet mot danska
hofyet till »Strozzi och Martino» omdöpta komedin »Bertrand
et fiaton» af Scribe, som man påstod att han till en viss grad
imiterade excellensen Lagerbjelke, hvilken under Torsslows
tjenste-tid vid kgl. teatern varit hans chef. Säkert är att den
utmärkte diplomaten och skicklige teaterdirektören var
tillräckligt egendomlig för att locka till en sådan imitation, och att
han icke såg den ogema, kan man döma af hans fina svar,
då någon frågade honom om han inte fann att den
omtyckte skådespelaren liknade någon framstående diplomat af
hans bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
