Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gammal gumma på trappan med några knippor svaflade
trästickor i en korg, hon tar upp en börs ur sin ficka, trycker
vänligt något i den gamlas hand, nickar åt henne med ett
hjertegodt småleende — och är borta.
De unga herrarne se långnästa ut. Den sista blicken
innan hon gick in, var för den fattiga gumman, inte för dem.
De vända om och gå långsamt framåt Norrbro. Jag skyndade
mig fram till den gamla och frågade henne: »hvem var det
fruntimret som gick in här?»
— »Vet han inte det? — svarade gumman med
glädjestrålande ansigte. — Det var mamsell Högqvist — hon gaf
mig en hel riksdaler — Gud välsigne henne!»
2.
Ja, detta var mitt första minne af Emelie Högqvist. I
denna gestalt står den sköna, hjertegoda kvinnan för min inre
syn ännu efter fyrtio års förlopp, och jag har under denna
tid icke sett något som kunnat fördunkla hogkomsten af hennes
uppenbarelse under den vackra vårdagen på Gustaf Adolfs torg.
Snart återsåg jag skådespelerskan på scenen, det var som
kurtisanen Thisbe i Hugos drama »Angelo Malipieri» eller »Paduas
tyrann». Detta stycke utfördes då af henne, af Fanny Westerdahl
som Katarina Bragadini, Angelos maka, af Dahlqvist som
Angelo, af Stjernström som Rodolfo, hvilken älskas af de båda
kvinnorna och som dödar Thisbe, hvilken han anser hafva
förrådt Katarina, som han älskar, och hvilken hon i stället räddat
åt den man som försmått hennes egen kärlek.
Hur väl jag minnes den qvällen! Hur andlös lyssnade
jag icke till den stora romantikerns passionerade språk, lagdt
i munnen på skådespelare, som kunde göra det gällande, och
hur rusig af hänförelse kom jag icke derifrån, med en rikedom
af innehåll för mitt torftiga och bundna hvardagslif som genom
sådana frigörelsestunder tycktes mig lätt att bära; på samma
gång som det likväl, jemfördt med detta glänsande och rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
