Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen derpå reste han igen, stadd i berserkaraseri öfver
det kallsinniga mottagandet. En landsman som for med
ångbåten från Malmö, mötte ute i Sundet det fartyg på hvilket
Dahlqvist for tillbaka till svenska kusten, och såg honom,
stående barhufvad på akterdäck, knytande handen åt den sida af
horisonten der Köpenhamns tornspiror höllo på att sjunka i
vågorna, och med ett uttryck i sitt af den friska vinden
piskade ansigte, som icke lofvade godt for den praktiska
skandinavismen.
Georg Dahlqvist var äfven utom scenen en i hög grad
populär personlighet; alla kände honom, och när han på sitt
vanliga halfdrömmande sätt, med sitt ofta temligen vårdslösa
yttre, och med det halft sardoniska, halft godmodiga smålöjet
öfver läpparne, gick gatan framåt, väckte han alltid
uppmärksamhet. Man knuffade på hvarandra, visade på honom och sade
halfhögt: »Se der går Dahlqvist! Nu tänker han bestämdt på
någon ny roll!»
Han var äfven känd som stark schackspelare, och när han
var ledig från teatertjenst, tillbragte han gema kvällarne i det
lilla schackrummet i De la Croix’s kafé på Norrbro, der han
då ofta kunde spela tre h, fyra olika partier i stöten, och der
han nästan alltid vann, mången gång utan att se på
schackbrädet. Sedan Berns salong öppnades, kunde man äfven se
honom der, utöfvande detta ädla och tankeöfvande ’ spel, och
alltid såg man en ring af uppmärksamma och beundrande
åskådare omkring honom äfven der. Var det något ovanligt på
farde i staden, så kunde man vara säker på att få se
Dahlqvist stående i ett gathörn eller en port, uppmärksamt
betraktande hvad som föreföll. Jag påminner mig särskildt under
Marsoroligheterua 1848, då äfven stockholmarue skulle leka
revolution, och då fönsterinslagningar och hurrarop började
anordnas en lördagskväll, för att sedan fortsättas både söndagen
och måndagen, då hela upploppet tog ett snöpligt slut. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
