Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nemligen alltid bjudna på konsulsparets baler, ty
kontorister äro i allmänhet stora dansmästare och det finnas så
många medelålders damer, som skulle få sitta i hela sitt
lif, om det inte funnos unga karlar, till hvilkas
tjensteåligganden det hör att bjuda upp den, som ingen annan
vill ta.
Den firade och fjäsade dottern i huset var nemligen
på denna fest tvungen att göra konsulinnan till viljes och
ikläda sig en af dessa moderna kostymer, som äro allt utom
smakfulla, och hon föreföll sig sjelf som en utpyntad docka
utan annat värde än det yttre skalet, som var dyrbart nog.
Alla ungherrarne på balen föllo i förtjusning öfver hennes
drägt, och uttömde sig i de vanliga, banala fraserna vid dylika
tillfällen. Hon var gudomlig, hänförande, med mera.
Slutligen kom hon att i en fransäs dansa
vis-à-vis mot Erik,
och då hon tyckte sig i hans blickar läsa ett annat språk än det hon hörde från de öfriga dansanta kavaljerernas
läppar, så frågade hon honom då de hade en af turerna
tillsammans, om han inte liksom de andra tyckte om
hennes drägt.
“Nej!“ svarade Erik helt uppriktigt och oartigt, i det
Han såg på henne med öppen och ärlig blick; “jag har aldrig
sett er så smaklöst klädd som i qväll.“
Den unga
flickan rodnade. Var det af harm eller
derför att hon inom sig erkände sanningen af hans ord?
“Och det säger ni mig midt upp i ansigtet?“ frågade
hon då de åter möttes.
“Ja, jag ljuger aldrig!“ svarade den unge kontoristen,
och dermed var den konversationen slut.
Litet senare på qvällen, uti kotiljongen, då damerna bjödo upp herrarne, passade Eva på tillfälle och bjöd upp
den unge kontoristen.
“Ni tycker således att jag är smaklöst klädd?“
frågade hon hastigt.
“Ja, jag beklagar att jag måste vidhålla det,“
svarade Erik.
“Men alla de andra kavaljererna ha sagt mig motsatsen.“
“De ha väl sina goda skäl dertill.“
“Och hvilka skäl då?“
“De vilja smickra er.“
“Så? tror ni det?“ sade hon leende, “skulle det då
vara så orätt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
