Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när slutligen skilsmesöan kom, och hon den sista [-qvällen-]
{+qvälleu+} satt inne i Jannes stuga vid det rankiga bordet
och höll hans hand i sin, medan den gamla modern sysslade
i spiseln, och den linhåriga pojken snarkade i vrån bredvid
dem, lät hon sin blick irra omkring på det torftiga bohaget
derinne, och tänkte för sig sjelf: Hur nätt ska’ jag inte
ordna allt det här, när jag blir matmor i huset. Det är
visserligen fattigt och skräpigt; men det beror också så
mycket på, hur man ställer det.
Jannes blick följde hennes, och det for liksom en skugga
öfver hans lugna ansigte, när han tycktes läsa hennes tanke,
och han sade med en half suck, och hviskande, för att icke
gumman skulle höra dem:
“Du tycker nog, att här ä’ bra eländigt i stugan,
Kristine! Och Gud ska’ veta, att inte är det som jag ville
att det skulle vara, när ungmor träder in här!“
“Säg inte så, Janne,“ hviskade Kristine tillbaka, “det
är alltid bra, när det är ditt — och när det blir mitt, så
ska’ jag hålla af hvarenda sak, hur ringa den än är. Det
är mycket nog för den som aldrig haft något hem.“
“Gud signe dig’ som tycker så,“ svarade Janne och
tryckte hennes hand så öfversäll och
lyeksalig: “och vill
bara
vintemoten ge något i år, så ska’ jag nog putsa opp
rucklet litet tills du kommer.“
“Och jag ska’ säga dig en sak, som jag aldrig talat
om
forr,“ hviskade Kristine, i det hon lutade sig emot
honom, “jag har hundra riksdaler på sparbanken, du! Och
med dem kan vi göra mycket fint i stugan.“
[-“]Scj,-]
{+“Nej,+} hvad säger du? Men dem ska’ vi inte röra...
inte förr än ..
Och nu böjde han sig intill hennes öra, och hviskade
några ord, och Kristine rodnade som en ros, och derpå
gal4
hon honom ett lätt slag öfver handen och skyndade upp
till spiseln, der hon hjelpte gumman att lyfta af
potatisgrytan och att skala potatisen till den
tarfliga aftonmåltiden. Men Janne satt qvar på sin plats och såg med öfver
-lyckliga blickar bort på den smidiga och lätta gestalten
och tänkte inom sig. att
cn sådan rar hustru väl vore
värd dubbelt så mycket arbete och dubbelt så många
bekymmer som dem han nu hade. Och så såg han på de
rankiga bohagstingen i sin gamla stuga och tänkte på, hur
han under vintern skulle slöjda en bordsfot här, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
