Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan nämndemansmor dog, hade endast ett bref
kommit ifr$n Lillbo-Petter, och till hans gamla mor, som ännu
lefde. Det var temligen kort, och talade endast om att
han fått tjenst hos en farmer borta i Minnesota, att han
hade hårdt arbete, men bra betaldt för det och en utmärkt
kost, men att det var litet osäkert i landet, och att man
fick lof att ha’ en revolver i fickan till och med när man
gick i kyrkan. En af arbetarne, en Irländare, hade en dag
slagit farmem i hufvudet med en yxa, derför att denne
sagt honom att han var lat, och när farmem sansat sig
litet efter slaget, hade han blödande och blek stigit upp
fr&n fallet och afiossat tre revolverskott på Irländaren,
som nu å sin sida fick bita i gräset, för att aldrig stå
upp igen. Men det der faste man sig inte vid i Amerika,
skref Lillbo-Petter, det var bara hvardagsmat der i landet.
Vidare skref han om bröd- och sädesprinema, påstod att
ett skålpund smör kostade en dollar, hvilket skulle vara
detsamma som fyra riksdaler hos oss; men att fläsket
kunde man få så godt som för inte, och att det var det
egna med de amerikanska svinen, att de hade inga ben i
kroppen, åtminstone hade han aldrig fått tag i några ben
i fläsket; att Amerikanarae skulle ge’ sig tid med att
plocka ut benen vid slagtningen, det kunde han inte tro,
derför att de alltid hade så fasligt brådtom.
På slutet af brefvet talade han några ord om det
underliga språket deröfver, såsom att herre hette ’snrr’ och
’mäster’, och det om det var till en handtverkare eller
ej; att fruntimmema kallades ’miss’ eller ’missis’, alldeles
som kattorna hemma i Sverge, och att alla amerikanare
oupphörligt säger ’ål rejt’, som betyder detsamma som ’rätt
så, ja’, — om det också bär ända upp åt skogen. Det
aldra sista var en helsning till Elin, och en till
nämndeman, hveruti han bad den förra att må väl och vara honom
trofast, om det också dröjde några år, innan han kom
tillbaka igen, och omtalade för den senare att han funderat
på att ge sig af längre åt vestem, kanske ända åt
Kalifornien, der di ännu lär hitta guld, för att så mycket förr
kunna betala sin skuld.
Sedan dess hade inte något mera inträffat, förrän just
några veckor före den, då vi återknyta tråden af vår
berättelse. Det var skrifvet i en temligen öfvermodig och
Lillbo-Petter olik ton, samt innehöll en vexel på femtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
