Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för det... jag har förtjent det och mera till, ska’ jag säga
herm.“
“Tala inte så mycket, ni mattar ut er!“
“Ah nej, jag är stark nu ... ge mig lite mera vatten ...
tack! Det är ju ingen inne mer än vi?“
“Nej, bara sjuklingen der borta och han sofver.“
“Sofver han? Nå då ä’ han räddad för den här
gången, och kan börja på och supa igen. Han har yrat i tre
dygn... Mins honom när han var ung och stark och
dug-tig... hade gård borta i Åker: men så skaffa’ han sig en
grälig och gnatig hustru på halsen, och sen börja han lefva
undan. Fick gå ifrån gård och grund. .. och nu ligger
han här för fjerde gången, tror jag. Ja se de q vinfolken, #
de q vinfolken!“
“Säg inte något ondt om qvinnorna,“ sade jag, “kom
ihåg att ni sjelf har haft en mor.“
“Henne såg jag aldrig!“ svarade den sjuke, i det han
faste på mig en blick som jag tyckte var fuktig; “men så
såg jag en annan så mycket mer!“
“Ni har nog haft ett svårt öde, stackars Anders!“
utbrast jag ofrivilligt.
“Jag har sagt herrn att jag inte vill bli stackrad!“
svarade han mig kärft; “jag skulle inte ha’ det bättre,
kan jag tänka. Och i morgon är det i alla fall slut, så
nu ä’ det inte lönt att sörja öfver det!“
Derpå låg han några ögonblick tyst, och med slutna
ögon. Bröstet höjde och sänkte sig tungt under de något
pipande andetagen, och en flygtig strimma af feberglöd flög
af och an öfver det insjunkna anletet, medan händerna
återtogo sin rastlösa vandring fram och tillbaka öfver täcket.
Jag satt tyst och såg på den döende, ty det blef mig
allt mer och mer klart att han var en sådan. Den ena
tanken efter den andra föddes inom mig. Hvilken
hemlighet gömmes väl inom denna bleka och fårade panna, tänkte
jag, — hvilket bittert minne från det förflutna är det väl som
kommer hans läppar att darra, och det stränga draget kring
den insjunkna .munnen att framträda ännu skarpare!
Som jag så tänkte inom mig, öppnade den sjuke
plötsligt sina ögon, faste dem forskande och med ett nästan
vildt uttryck på mig, och sade plötsligt med hviskande
stämma, i det han tungt lade sin ena hand på min:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
