Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är ju bara för hans eget bästa, vet jag!... Gud trösta
mig, om min gosse skulle så gå och göra sig olycklig för
ett fagert ansigtes skull!“
Och dermed gick Stina in i sin lilla kammare
innanför köket och böljade inspektera sina byrålådor, och sedan
det var gjordt, satte hon sig att läsa i psalmboken.
Nicke styrde under tiden sina steg temligen långsamt
bort åt Badstugatan, inom sig funderande på hvad han
skulle ha för sorts erfarenhet när han om några timmar
ginge samma väg tillbaka.
“Om jag bara visste,“ sade han för sig sjelf, “hur
jag skulle bära mig åt att få veta om hon tycker om den
välsignade gradpasseraren ... eller om hon tyckt om honom
förut, och om hon börjat bli tveksam sedan hon lärt känna
mig?... Se, vore det på det viset, då vore jag lugn! För
kan jag slå en så vacker karl ur brädet, så måtte det inte
vara så farligt med mitt utseende som Figge påstod i
söndags. Om jag bara kunde träffa henne ensam ett par
minuter, så skulle jag väl försöka ta’ mod till mig och fråga ...
men det lär väl inte vara att tänka på.“
När Nicke gick öfver Adolf Fredriks kyrkogård, ty
han hade, för att icke komma för tidigt, tagit sig en
promenad öfver Gustaf Aolfs torg och Drottninggatan framåt,
— tyckte han sig på afstånd se en lång och dugtigfigur,
som i sällskap med en liten gick öfver kyrkogården på
andra sidan af kyrkan, och sedan uppåt Hötorget. % Nicke
misstog sig icke, det var Starken, som i sällskap med
bryggar Öländer gjorde det vanliga toddybesöket på källaren
Kronan.
“Det var rasande bra,“ tänkte Nicke, “nu är då han
ur vägen på ett par timmar... då var det öfverflödigt att
jag lade handduken på ryggen... sist var jag alldeles blå
när jag kom hem ... Hvad det var klokt att jag gick
Drottninggatan, annars hade jag längesedan varit der, och då
hade jag råkat midt i gapet honom... När Clara och jag
bli gifta, så försöker jag att få mig någon befattning åt
landsorten, för att inte ha min starke svärfar alldeles för
nära mig. Han kan annars slå mig rakt förderfvad.“
Nu var Nicke framme vid porten. ’ Han tittade uppåt
fönstren, det var alldeles mörkt i våningen, utom i
förmaket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
