Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kom upp ur båten med en af de lösa tofterna, »om,
lagd på ett par smärre stenar, blef en förträfflig bänk;
“och det ska jag då säga var en riktig herretur att råka
ut för dom! För si, vi ha rott den ena i flera år, och han
är då altid så glad och beskedlig} så... fest inte har han
väl mycket, stackare ... men se den der lilla, han som ser
ut som en kyrkengel i syna, han ska ha ett grymt stort
hus på Ladugårdslandet, och rara herrar ä’ de båda två!“
“Jag tycker också rätt mycket om dem!“ svarade den
unga flickan; “men vill nu madam säga till dem att det
är i ordning.“
“Ja Jesses, hvad jag det vill!“ sade gumman och sken
som en sol, och derpå skyndade hon sig ner till båten,
der den andra satt, och sade mod en viss förmanston:
“skynda sig, Svanbergskan, och säg till åt herrarne att
det är i ordning; hon har yngre ben än jag, och jag ser
så rasande illa här i stenarne.“
“Åhja, kantänka det! det är så vigt att skylla på
ögona, gubevars!“ mumlade den andra, men begaf sig icke
desto mindre genast på väg.
Och nu passade den äldsta gumman på under tiden
att anställa en liten försigtig examen med den unga
flickan, hvarifrån hon var, och om hennes föräldrar lefde, och
om hon hade någon fästman, och mycket annat. Hon blef
likväl inte mycket klok, ty Lotten svarade mycket
undvikande, och om en liten stund kommo de båda vännerna
tillbaka och afbroto det lilla improviserade husförhöret.
Nic.ce sken som en sol; han hade fått en aborrpinne
på ett halfqvarters längd, och för en genuin
Stockholms-fiskare är det en oskattbar lycka. Han höll den
triumferande mellan tummen och pekfingret, och lyfte den högt
i vädret, medan Figge deremol mera blygsamt bar tre små
pankor uppträdda på en björkqvist.
“Se bara sådan fångst!“ ropade Nicke på långt håll
och svängde sin aborre i vädret; men såg der vid icke att
en stor sten låg för hans fötter, hvilket hade till följd att
han stupade rak lång på näsan, och det med en sådan fart
att aborrpinnen flög rakt ut^i sjön, der han genast
begagnade sig af tillfallet för att dyka till botten.
“Det var en kort glädje, kära Nicke!“ ropade Figge
skrattande med full hals, “men var lugn, du, vi ska supa
på honom i alla fall!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
