Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och det kunde jungfru Lina tro mig om?*‘ utbrast
Johan i det han artigt lyfte på hatten; “nej si, om det
också skulle ha’ gält aldrig det; men när jag har lofvat
en vacker flicka något, så håller jag det också!“
“Ah, så han pratar!“ skrattade Lina i det hon slog
honom lätt på armen med sin parasollknapp; “det brukar
inte vara sa vanligt att karlarne hålla ord med hvad de
lofva oss flickor, inte!“
“En sådan karl är inte jag!“ återtog Johan i det han
såg henne trohjertadt in i ögonen.
“Nå, hvart ska’ vi nu gå?“ frågade Lina i det hon,
när de kommit om hörnet, mottog den erbjudna armen.
“Jo, vill nu jungfru Lina som jag,“ svarade Johan,
så gå vi först ner i Berzelii park och ta* oss en kopp
kaffe eller litet lemonad med en bakelse, och så gå vi
på spektaklet se’n på operan, för jag har biljetterna i fickan.“
Ja det ville Lina nog och så bar det af till Berzelii
park och der trakterade Johan sin sköna med både bakelse
och lemonad, och der pratade de både hit och dit, om både
gammalt och nytt. Och der fick Johan veta att frun var
rysligt sträng och att kokerskan var en rigtig trollpacka,
som gjorde lifvet så surt hon kunde för Lina, — och att
herrn var kanske litet artigare än han borde, men att det
hade han ingenting för, ty Lina var en alldeles lör
hederlig flicka att höra på det örat, och den skulle inte vara
rödnäst och flintskallig som skulle fa henne att glömma
det hon var en fattig flicka, som inte hade någon annan
rikedom än sin heder.
Och sedan talade Johan om sina utsigter för
framtiden och att det nog kunde vara bra att köra ut öl; men
att han väl skulle kunna hitta på något bättre än det,
bara han hade något eller någon att arbeta för; men se,
det hade han inte och aldrig skulle han väl få, heller.
För nu för tiden måste en karl ha’ pengar om flickorna
ska’ bry sig om honom, — eller också ska’ han ha’ en
gentil uniform som norska skarpskytten eller som lifgardet
till häst — för dem var då flickorna omkring som flugor
kring en sockerbit!
“Grudbevars ifrån de välsignade knektarne,“ sade Lina
i det hon rynkade på sina röda läppar och såg mycket
spetsig ut, “de ä’ bara matfriare, och bry sig derför aldrig
om annat än köksor och krogpigor! Nej, skulle hon tycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
