Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en gosse, så inte finge han vara en latmask i kronans
tjenst, så mycket vore då säkert. Nej, civil skulle han
vara, och arbetsam och dugtig skulle han också vära,
annars ville, hon honom ingenting.
Och medan de så pratade, hade Linas hand så
småningom kommit att ligga fången i Johans, och deras
samtal blef allt mera förtroligt och hviskande. När de stego
upp från den något i skymundan placerade bänken i
parken, hade de redan kommit öfverens om att kalla
hvarann för du, och glada och lyckliga togo de vägen till teatern,
der åhörandet af Trollflöjten ännu mera invaggade dem i
den erotiska stämning, som snart skulle sammanknyta deras
öden till en framtid, som de denna qväll voro bra långt
ifrån att föreställa sig sådan som den blef.
Men så är det alltid med de unga! De reflektera
inte öfver det kommande; de nöja sig med att lefva och
lefva fullt i det närvarande, och derför äro de äfven
lyckliga, så som man endast är det en gång i sitt lif — sak
samma om de också sedan få betala den korta lyckan med
ett långt lif af bekymmer och krossade illusioner.
S.
Det blef efter den qvällen en glad tid för de båda unga,
som älskade hvarandra med ungdomens hela oförsigtighet
och glöd, och som, till följd af den tjenande klassens
fördomsfria moral i detta hänseende, snart kommo till
hvarandra i mer förtroliga förhållanden än de borde. Lina var
så häftigt betagen i sin ståtlige fastman att hon snart
ingenting kunde neka honom, och effcer en vinter tillbragt
på glada söndagsbaler, då hon varm och nästan hufvudyr
tumlade omkring med sin utvalde i dansens hvirflande
ringar, kom snart den klara vårdag, då hon under bittra tårar
måste yppa för sin älskare att hon nu inte längre kunde
behålla sin tjenst, och att hon inte heller kunde våga att
söka sig en annan. Detta var ett åskslag från klar
himmel för Johan, som aldrig hade tänkt sig ett sådant slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
