Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. KSLAT 1921 - 6. Urtica dioica, brännässla. Fam. Scabridae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INHEMSKA FIBERVÄXTER 487
0ro fett och 3,r 0/o salpeter jämte andra ämnen. De råa tågorna hålla
en del fett, fettsyror och klorofyll, som måste bortskaffas före deras an-
vändning till spånad. Man har förr ansett, att nässelgiftet utgöres av
myrsyra, men enligt den tyske växtanatomen G. HaenRLANDTS undersök-
ningar lär det bestå av ett ämne, som står enzymerna (de oorganiska
fermenten) nära.
Redan år 1909, alltså långt före krigets utbrott, hade man i >Gewer-
beverein> i wien, på initiativ av D:r R. scuwenz upptagit frågan om
nässelfiberns inclustriella användning för textila ändamå1. Man hade
tlå, särskilt i mellersta Europa, redan länge sökt efter utvägar att göra
sig oberoende av Förenta staternas tämligen nyckfulla bomullsexport,
var.till kom den allt mer ökade bristen på ull. Sålunda infördes i Eu-
ropas industri under senare hälften av förra seklet såväl konstullen i
form av de rätt olika produkterna shoddy, mungo och extraktull, som
konstsilket, vilket givit upphov lill den stora s. k. >Schappe>-industrien,
vartill kommo några mindrevärdiga, äkta silkesarter (Tussah, m. fl.).
Ytterligare infördes ramifibern, r’ars framslällning dock alltiämt är gan-
ska kostsam, samt slutligen den lättare åtkomliga nässlan, som dock
blott gav c:a 13 o,io tågor i utbyte enlingt en av KnBrssr- & Sstennr i
Wien uppfunnen metod.
Den i Tyskland 1912 av A. Gns. >Mutaba> tillämpade metoden var
utarbetad av E. V. BnsnNenucH och synes hava gålt ut på s. k. cottoni-
sering eller framställning av en bommullsliknande, flockig fibermassa,
som före spinningen måste undergå kardning ftir parallellisering av fib-
rerna; en för librer av denna art flere gånger försökt metodl), men i
allmänhet befunnen oekonomisk, ehuru produkten lämpar sig för de
allra flnaste vävnader. Övriga använda metoder voro PI’-EIL o. Sorssnrs
samt Knnrssr- & SerennTs nyare rnetod, båda av rent kemisk art, utan
rötning och bråkning. den frjrra med användning av varma alkaliska
lösningar, tvättning och behandling med sur svavelsyr-lig kalk, den se-
nal-e likaledes med kokning i natronlut, besprutning med varmt vatten
för fibrernas rening och isolering samt ytterligare kokning av libern
under tryck för fullständig lösning av pektinämnena. Även dessa
metoder avsågo sålunda en cottonisering och blevo antagligen dyra och
oekonomiska. Efter krigets utbrott och sedan Europas linproduktion
på grund av krigets härjningar särskilt i Belgien och R5’ssland väsent-
ligt minskats, började man på fullaste allvar söka lösa nässelproblemet.
Professorn i Botanik vid universitetet i Wien, G. RrcHrnn utarbetade
1916 en metod, i huvudsak beskriven sålunda, att basttågorna med
händerna avskalas från den färska eller med vatten uppmjukade stjål-
ken, varefter växtlimmet löses antingen på kemisk väg eller genom r-öt-
t) Även för lin, se Landtbruksakademiens handl. och tidskr’. 1899: Linneildustri-
els fi’amtid i ’r’årt land, av G. SBrlsncnsN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
