Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. KSLAT 1921 - 7. Linum usitatissimum, lin. Fam. Gruinales - Framställning av sammansatta tågor och isolerade fibrer (kottonisering)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 LANDTTJRUKS-aKADEIrrENSEANDr,rNGARocErrrDSKRrF,Trlg2l
framstäIla skäktband i vanliga nålsträckmaskiner samt därpå koka skäkt-
banden i lut för lösning av våxilimmet, varefter de sålunda behancllade
skåktbanden undergingo sträckning och clubblering på samma sätt som
bomull. Teoretiskt var ju clenna metod fullt rationell: tincellerna bibe-
hölio alitjämt sin ursprungliga pararlerlism, varigenom kardningsproce-
duren bortföll, och genom skåktbandens kokning i lut kuude man till stor
ciel u.ndgå den besvärliga och förlustbringande häcklingen. Trots kraftig
Irokning av banden visade det sig svårt att utsträcka desamma tikformigt
och regelbundet. Någon fullsländig isolering av de enkla cellerna kunde
ej på detta sätt åstadkommas, varför garnet ölev ojåmnt och svårigheter
fraurtrådde sårskilt vid försöken att spinna fina nummen sedan ingen-
jör s. avlidit, innan han hunnit utexperimentera sin metod, förföll snart
hela saken. Det torde dock vara minst sagt tvivelaktigt, huruvida man på
tlenna väg skall kunna vinna några fördelar. Det egeniliga syftet med
\ottoniseringen, att slippa ifrån rötning jämte den mekaniska behandlin-
gr:n, blir här ingalunda realiserat, och åven om man skulle lyckas full-
ständigt isolera lincellerna i skäktbandet, kvarstår dock alltid den på cel-
lc’rnas mycket växlande långder grundade, ovan antydda svårigheten att
av ett så beskaffat material spinna vare sig ett järnnt eller fint garn,
Tilt ytterligare belysning av frågan torde böra undersökas, huruvida
icke hela linneindustrien i våra dagar befinner sig i ett våsenfligt oiika
Iåge mot förr med hänsyn till dessa vävnaders anvåndning. så gott som
alla grövre, isynna:het oblekta linnevaror hava nästan försvunnit ur mark-
naden, exempelvis segelduk, pressenningsvåv, grövre lakans- och skjort-
lårfter m. fl., som tiltr största d.el, om ej futlständigt, ersatts med bom-
rillsvåvnader. De huvudsakliga, i handeln numera förekommande linne-
v-arolna torde vara dels kyprade sådana, såsom handduks-, dräll-, grövre
c,ch finarer dels vis.sa duk- och gardintyger D. o.: huvudsakligen för hand-
arbe-ten, dels och framför allt d,amastuiianailar. Detta s;rnes tyda på, att
linet alltmera i fråga om användningen övergått tilt ett lyxens speciella
textilämne. och såsom sådant kommer det antagtigen att i alla tider, åt-
minstone tills det blir ersatt med något annat likvårdigt (r’artill dock inga
utsikter förefinnas) bibehå]la sin givna rangplats vid sidan av silket. r,i-
nets karaktåriska egenskaper, dess styrka, glans och ,,blåndvita’färg, som
ej kan uppnås, ån mindre överträffas hos en bomullsvara genom hittins
:lnvända metoder (mercerisering, blekning m. m.) utgöra en tiliräcklig
borgen härför. Enär emellertid denna bländvita färg framträder först
efter fullståndig blekning, som alltid medför en mer eller mindre
fullständig isolering och rening av lincellerna, och enär de för uårva-
rande tillverkade, grövre linnevävnaderna vanligen äro antingen oblekta
eller svagt blekta (för bibehållande så vitt möjligt ay linets styrka), så
skulle man möjligen finna den åsikten befogad, att linet för tillverkning
av de förr4 varorna, lyxvarorna, borde beredas genom kottonisering utan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
