Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. KSLAT 1921 - 7. Linum usitatissimum, lin. Fam. Gruinales - Framställning av sammansatta tågor och isolerade fibrer (kottonisering) - Rötning av lin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 LANDTBRuKS-Är(aDEMrDNSrraNDLrNGARocgTIDSraRrFTrl92l
kottoniserat blånmaterial till finare nummer motsvarade ungefär bom-
ullens, men uppnåclcte ej vanligt våtspunnet lingarns styrka.
Enligt meddelande från samma kålla har man i Tyskland på senare
ticler börjat tillämpa en ny metod*) för rening av kottoniserad. bastfiber
före spinningen, en metod, vid vilken man fäster stora förhoppningar.
Man behandlar fibermassan med mycket utspädd sYaYelsyra, som förstör
inblandat träavfalt men ej bastfibrerrra. Sår’itt jag kunnat finna, är detta
samma metod för "avbruten karbonisering" av textilfibrer, å vilken jag
redan 1918 erhöll patent i Sverige (N:r 45790). Metoden tillämpades dock
av mig för något olika syften, nämligen för avskiljande av ej blott trä-
artade ämnen (såsom det tyska patentet avser) utan även av parenchym’
ämnen, de förra i roJen, de senare i bladen, ur torvfiber, som ju dock ej äro
annat ån bastfibrer.*") Det uppgives, att denna kemiska rening för
’borts.kaffande av skåv m. m. ej ställcle sig dyrare än mekanisk rening och
fibern förlorade ej i styrka. Enligt min åsikt bör man dock ej tillmäta
metoden någon störue betydelse, då ju numera de under kriget ant’ånda,
uiindrevärdiga råämnena, lin- och hampblånor, nässla, säY, ginst, Typha
m. fl., ej hava samma betydelse som då.
Rötning av lin.
Denna procedur, den äldsta och än i dag uteslutande använda för
{ramstållnning av spinnbara tågor ur stjälken, har till uppgift att lösa
intercellularsubstansen i bastcellskiktet, och håirvid huvudsakligen clen
clel, som förenar detta med såväl de yttre, epiderrnislagreU, som framför’
allt de inre, träartade cellyävnaderna, kärnan. vid rötningen (eller
kanske snarare jäsningen) uppstå en otalig mängd mikroskopiska ferment-
organismer av bakterieartad natur eller i form av ,svampmycelier, som
nppkomma av atmosferiska groddar och utveckla sig på bekostnad av i
stängeIn, d. v. s. i intercellularsubstansen, befintliga åmnen, såväl kvåve-
haltiga som kolhydrat, såsom äggvita, växtlim, socker m. m.
I frågan om de för närvarande använda, olika rötningsmetodernas resp.
fördelar och brister har mycket kämpats inom hithörande facklitteratur.
Fäster man sig uteslutande vid den uppkomna produktens beskaffen-
het, kan man utan överdrift påstå, att mycket, som i detta ämne fram-
hålles i fråga om den ena eller andra metodens företräden, är grundat
på fördomar. Sålunda måste det för linets kvalitet anses vara abso’
lut likgiltigt, om kall- eller varmvattenrötning tiilämpas, om rötningen
sker i stillastående eller långsamt rinnande vatten, om den företages
* Tyska pat. N:o 325885, uttaget av Deutsche W-ollenffettungs Å-kt. Ges. publ. sept. 1920’
** lancltbruls-akademiens handl. och tidskrift 1920: Inhemska fiberväxter, tuvdun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
