Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Magnus under en paus, som han unnade
sig, kom att betrakta sina kamrater, märkte han
hur förfärligt vanställda och härjade de voro. De
voro magra och fårade, de flesta med hektiska
flammor på kinderna. En del voro krökta som
krymplingar och andra sågo ut som om de buro
på föregående släktens sjukdomar. Det syntes
tydligt att svälten knäckt dem och att
rusdryckerna gjort sitt till för att knäcka dem i
förtid.
Hur meningslös var icke dessa arbetares
tillvaro, och hur fattiga voro de icke på glädje!
Vad var det för dunkel makt som uppehöll deras
livsbegär? De hade icke det ringaste hopp om
att någonsin få det bättre. Deras liv var icke
eftersträvansvärt. Arbeta och svälta var dagens
lösen för dem, och hur mycket de än arbetade
kunde de dock icke hålla armodet ifrån sig.
Och ju mer de arbetade, desto kortare var deras
väg till graven.
Var det något att stå efter?
Men vilka eller vilken var det som bar
orsaken till detta elände? Var det de själva,
eller var det samhället som ensamt bar skulden
till dessa orättvisor. Det måste vara
samhället ty den enskilda individen var relativt
oskyldig.
Det var samhället som stal ljuset från dem
som hade behov av ljus och värme, det var
grottekvarnen, som pressade de fattiga ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
