Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fast nog hisnade nästan hans tanke inför en
sådan djärv dröm.
Hans funderingar avbrötos plötsligt av
Stockman, som hade läst dikten, och frågade, om han
finge behålla den för sin tidning.
Om han fick, dugde den verkligen då?
Visst dugde den. Det var endast några
stavfel samt ett par smärre oegentligheter som
behövde rättas, annars dugde den rätt väl.
Det var nästan mer än vad Magnus hade
väntat. Han ville tacka, och det var ej långt
ifrån att icke tårarna av endast glädje hade
kommit honom i ögonen. Så dugde han då
verkligen till diktare, och hans innersta dröm skulle
då en gång gå i fullbordan!
Stockman kunde visserligen icke betala något
för dikten, tidningen var fattig, och alla bidrag
brukade han få gratis av vänner och
meningsfränder. Men längre fram, då tidningen kom på
bättre fötter och om han fortsatte att skriva till
honom, skulle han nog kunna påräkna något litet
honorar, fast även då kunde han icke vänta sig
så värst mycket.
Det gjorde ingenting, tyckte Magnus, ty han
hade ju aldrig beräknat få betalt för det han
skrev, och han kunde ju vara glad över att inte
dikten hade blivit refuserad.
Så var då hans ärende uträttat och han
gjorde sig redo att taga avsked och gå, men så
hejdades han ay Stockman som bjöd honom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
