Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu voro arbetarna mörka i hågen, ty det
känns bittert att svettas inne på en mörk fabrik,
då solen lyser från blåa rymden och då ljumma
vindar spela vackra visor i lummiga träd.
Det var nog mer än en förbannelse som
slungades från de sotiga fabrikerna i väster till
stenpalatsen i öster, och det var väl nog mer
än en näve som knöts efter mälar- och
skärgårdsbåtarna, som med lyckliga människor ombord
ångade ut mot holmar och vindomsusade skär.
Under långa månader hade de frusit och
farit illa och då våren icke förde någon glädje
till dem blevo de bittra och ondsinta. Och deras
bitterhet kreverade i strejker och kravaller.
En av de mest missbelåtna var Magnus.
Han vantrivdes och var olustig och arbetet hatade
han mer än förr. Hela dagar gingo utan att han
gjorde det ringaste. Han skällde på sina
kamrater och han var uppstudsig mot verkmästaren.
Han ville ut och bort från alltsammans,
men vart det visste han icke. Ibland tog han
på sig rocken och lämnade verkstaden mitt på
förmiddagen, men då han kom ut, blev han
snart trött på att driva omkring på gatorna.
Så vände han tillbaka till verkstaden och började
för en stund arbeta som en galning för att på
något sätt döda sin oro.
Men ingenting hjälpte, och allt vad han tog
sig till med var som förgjort. Han slarvade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
