Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Verkmästaren letade bland sina papper ett tag.
Så fick han tag i det rätta.
– Se här är betyget och avlöningen, sade
han och överlämnade till Magnus ett par
femmor samt ett hopvikt papper.
Så var det klart och Magnus fick gå och
det gjorde han även med glädje.
Då han kom ut på fabriken fanns ingen där
och så behövde han icke taga avsked av
kamraterna, ty han tyckte trots allt, att det var något
förödmjukande att ha fått avsked på grått papper.
På gatan lyste middagssolen och på den
uppbrutna trottoaren lågo några sömniga
stensättare och sovo middag med rockarna dragna
över huvudet. Nere vid planket vid Bergsgatan
hängde ett par unga arbetare och rökte sina
cigarretter medan de dåsigt sågo efter rökens
blå slingor i luften.
Magnus kände sig icke alls orolig för att
han förlorat sin anställning; tvärtom var han
så glad att han småsjöng då han gick gatan
fram. Han kände sig ungefär som en häst som
sparkat sönder sina skaklar och som nu kunde
få skena i väg så långt han ville utan fruktan för
piskan och tygeln.
Livet och friheten var ju hans och varför
skulle han då icke få känna sig glad och lycklig,
nu då världen låg öppen för honom åt vilket
håll han än ville gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
