Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknade pengarna såg han att kassan inte var
mer än elva öre stor och på det kom han inte
långt.
Han gick modlös gatan fram och nu
funderade han endast på var han just nu skulle skaffa
sig en tjugufemöring till kaffe. Men nu vid
denna tid kunde han icke träffa några bekanta,
ty klockan var knappast åtta än och så tidigt
var det omöjligt att få tag i någon.
Då han gick över Norrbro såg polisen
misstänksamt efter honom och då han kom upp på
Drottninggatan, tyckte han att människorna veko
åt sidan för honom. Han kände sig både skygg
och ursinnig, han hade både lust att fly
människorna som ett skrämt djur och god håg att
rusa på dem, sparka och slå dem till marken
som en galning.
Han kände sig som en fredlös, en som stod
på fiendefot med alla och som vilket ögonblick
som helst väntade angrepp.
För att slippa obehagliga förnimmelser vek
han nedåt Vattugatan, för att på bakgatorna
komma fram till Folkets Hus.
Då han kom dit, var hallen folktom; endast
städerskorna skurade i salarna och en av
vaktmästarna gjorde då och då en rond.
Magnus slog sig ned på en bänk vid en
av klädlogerna för att invänta någon som hade
så gott om mynt att han kunde bliva hjälpt för
stunden åtminstone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
