Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle bliva fast allesammans och han skulle
själv få det största straffet.
Å det egna lilla skinnet, vad det ändå är
ömtåligt!
För första gången började Magnus hysa
misstro till Stockman. Vad ville han, och vad
menade han med sin stora propaganda? Han
hade ju ständigt predikat detsamma som de nu
skulle utföra. Men nu vore det inte rätt längre,
man skulle tänka på att det gällde människoliv
och att det inte bara var en lek de skulle
deltaga i. Vem visste inte det? Men tänkte han
själv på vad det egentligen gällde då han lärde
sina anhängare att bruka dynamit och dolk?
Kanske det endast vore feghet och alla
människor äro ju mer eller mindre fega?
Men Öberg ville att dådet skulle utföras
trots allt.
– Vi äro många nog ändå, vi bryr oss inte
om Stockman. Han får säga vad han vill sedan.
– Men jag tvår mina händer, sa Stockman.
Och det fick han göra.
Så en natt skulle det smälla, men då blev
Öberg plötsligt sjuk.
Det blev uppskjutet några dagar, men då
allt åter skulle gå av stapeln, fick Öberg något
nytt förhinder.
– Men ni kan ju själva gå, sa han. Jag
ska vara med och leda en annan gång.
Men det ville inte de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
