Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Varför?
– Därför att vi vill att du ska vara med. Du
kan ju yrket.
– Men jag kan ju inte, jag är sjuk, som
ni ser.
Men det kunde de inte se, ty Öberg såg inte
alls sjuk ut. Han såg snarare ut som hälsan själv.
Men Magnus undrade om alla revolutionärer
voro likadana som Öberg och om de alla blevo
sjuka då något skulle ske. I så fall voro de inte
mycket värda.
Han föraktade dem inom sig. Men de hade
pengar och det han behövde.
Och han följde dem.
Nu drogs Magnus in i en värld av ursinniga
nöjen.
Från den ena restaurangen till den andra
foro de, överallt strödde de pengar omkring
sig, den ena hundralappen efter den andra
växlades och gick sin kos och det såg nästan ut
som om deras kassa icke hade något slut.
En eftermiddag sutto de på Rydbergs kafé.
De hade nyss ätit en finare middag och nu sutto
de vid kaffet och likören och bolmade på
enkronas havannor. Ty billigare dugde icke.
Musiken spelade och stämningen i sällskapet
var tämligen hög, ty livet var ju ganska trevligt
att leva – även i ett kapitalistsamhälle – då
man ätit sig mätt och då man dessutom hade
pengar på fickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
