Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det trevligt, ty de sågo bra från sina
parkettplatser och pjäsen var rolig.
Så gick en tid.
Dag för dag voro de på restaurangerna och
om nätterna voro de hos flickor. Och de vilade
sig icke mer än vad nödvändigt var, för att
med nya krafter börja en ny dag på samma
sätt som den föregående.
– Men är ni inte rädda för att pengarna
tar slut någon gång? undrade Magnus en dag
då han såg hur Öberg växlade ett par
hundrakronesedlar.
– Är du galen, Janne, inte tar våra pengar
slut, åtminstone inte än på en tid. Så för resten
finns det andra banker både här å i Finland,
så inte är det någon fara. Eller va’ säger du,
Parnalainen?
Denna flinade endast som vanligt och samtyckte.
Nu började emellertid Öberg tröttna på
Stockholm. Staden tycktes vara för liten för
hans behov, där funnos för litet nöjen, krogarna
voro alla besökta och flickorna voro för fula.
– Era kvinns ha ingen kläm på yrket, sa
Öberg med sakförstånd.
Och Parnalainen instämde.
– Men vart ska ni då ta vägen? undrade
Magnus som var nöjd med Stockholm.
– Till Köpenhamn, vi måste ha luft under
vingarna, Janne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
