Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öberg berättade om sina äventyr i Finland,
Magnus lyssnade och Parnalainen drog då och
då upp sin mun till ett hest flin då han hörde
något riktigt roligt.
Så kom Aftonbladet, med senaste nyheter
från Finland och Ryssland.
Magnus köpte ett och läste.
– Nu ä’ di dömda, sa han.
– Vilka?
– Era kamrater.
– Å fan, sa Öberg nyfiket, hur mycket fick di var?
– Tio år fick några och tre fick lifstids
tukthus, sade han och visade de andra tidningen
så alt de själva kunde få läsa det.
Underrättelsen tycktes icke gripa dem det
ringaste. De sågo lika slöa och obekymrade ut
som förut. Vad angick det dem om några
människoliv för alltid blevo förintade? Icke det
ringaste. Huvudsaken var för dem att
revolutionen fått en god kassa – och att deras fickor
icke voro tomma.
Öberg höjde emellertid sitt glas och sade:
– Skål i alla fall, di va’ ändå bra finnar,
di där som nu ä’ dömda.
De andra drucko till och så blev det icke
mer sagt om den saken. Ty sådant måste
glömmas till en annan gång då andra vandra samma
väg.
Senare på kvällen åkte de till teatern. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
