Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men att förråda trots allt vårt eget land
har vi för den skull ingen rätt till.
– Vårt eget land, hånade Janekt och skrattade elakt.
– Ja, just vårt eget land säljer man inte för en grynvälling.
– Du vill alltså inte vara med om affären?
– Nej, jag tackar, sade Magnus, ty ett
sådant förtroendeuppdrag avsäger jag mig.
– Skall jag säga det till Öberg.
– Ja, säg honom också att fan ska ta
honom om han rotar i svenska fästningar.
– Du tänker väl ändå inte angiva oss hos
polisen, frågade Janekt ängsligt och såg oroligt
på Magnus, för då får du allt akta sig själv.
Magnus visste icke vad han skulle svara.
Det var visserligen hans skyldighet att förhindra
fästningens förrådande, men han ville inte gärna
för den skull vända sig till polisen. Något annat
sätt måste uttänkas.
Så sade han efter en stunds betänkande:
– Nej, jag anger ingen av er, men jag
skjuter på Öberg, och då blir han fast ändå.
– Så det var radikalt, svarade Janekt, och
gjorde sig redo att gå, skall jag säga Öberg
det?
– Ja.
Janekt såg ilsket på Magnus ett tag och
så vinglade han svärande ut genom dörren. Det
svar han fått, hade gjort honom betydligt nyktrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
