Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än då han kom. Aldrig kunde han tänka sig
att Magnus, deras gamla kamrat skulle bliva så
brackig, att han icke ville förtjäna pengar på en
usel svensk fästning.
Så var Magnus ensam. Upprörd var han
av det han hört och desto mer han tänkte på
det ju oroligare blev han. Vad skulle han taga
sig till och hur skulle han bära sig åt för att
förhindra förräderiet. Visserligen hade han sagt
att han skulle skjuta Öberg, men nu då han
var ensam kände han på sig att han inte skulle
kunna göra det.
Orolig och förbittrad gick han fram och
åter i sitt rum.
Aldrig hade han stått inför en sådan fråga
som denna. Och aldrig heller hade han tänkt
sig, att agitationen kunde leda därhän att även
hemlandsförräderiet vore tillåtet bara pengar
förtjänades på det.
Att man plundrade en bank, tyckte han vara
på sin plats men att uppträda som förrädare
ansåg han som det simplaste av allt.
Visserligen var han fosterlandslös, eller åtminstone hade
han sagt sig vara det, men nu då det gälde
en sådan fråga som denna, så kände han dock,
att han trötts allt, var en medlem av den svenska
folkfamiljen.
Vilket annat brott som helst skulle han
kunna utföra. Men detta var honom dock
omöjligt. Han kunde inte förstå att det fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
