Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
I furu lagrets andre del anträffas äfven kvarlefvor efter rönn,
hägg, olvon och brakved.
Ancylusperiöden afslutades med den postglaciala
landsänkningen, då Östersjön äter kom i direkt förbindelse med
Oceanen genom Bältena oeh Öresund. I detta haf afsattes den
öfre gräleran eller vanliga åkerleran.
Vid tiden för A n ey lussjön s öfvergång till detta s. k.
Litorina haf var klimatet redan betydligt tempereradt. Tallen
hade spridt sig öfver landet och bildade vidsträkta skogar.
Något senare finna vi äfven gråalen bofast i Finland. Den
invandrade — som många forskare antaga — österifrån och
utbredde sig kring det nuvarande Bottenhafvet till Sverige diir
den mötte klibbalen, som kommit från sydväst öfver
Danmark. På Åland och i sydvästra Finlands skärgård
förekommer gråalen så godt som als icke, men väl itr klibbalen
allmän, hvilket äfven tyckes tala för denis olika invandringsvägar’ ).
Mot midten af den litorina perioden uppnår den sedan
istiden pågående temperaturstegringen sitt maximum att döma
af de då uppträdande sydligare trädslagen, främst alm, hassel
oeh ek. De hafva alla i våra dagar en obetydlig utbredning i
värt land, men växt] »al äon tol ogis k a undersökningar tyda på,
att de under den varmaste perioden gått betydligt nordligare.
1 Skandinavien och Finland hade tallen under
århundraden, kanske årtusenden varit det dominerande trädslaget, men
nu uppträder en mäktig medtiiflarinna om härskaremakten i
nordens skogar, nämligen granen. Under den litorina tiden
bör-jar mellan de två trädslagen den långvariga kamp, som
fortfarit intill våra dagar och troligen kommer att sluta med
tallens undanträngande ifall ej människan inskrider. Den kände
svenske forskaren Gunnar Andersson, hvars framställning1) om
trädslagens invandring hufvudsakligen följts i denna uppsats
yttrar sig otn granens bosättning i norden på följande sätt.
»Viktigast af alla invandrare från öster är dock granen,
hvilken dessutom erbjuder ett intressant exempel på de stora
1 Sveiinka växtvärldens historia. Stockholm 18%. Sidd. ßl—<i2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
