Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vistas i den förtunnade luft, som människan och andra djur
endast med möda kunna fördraga. Hans kropp är betäckt
af tät, svart ull, som från svansen till under hakan är
förlängd till långa hår, hvilka i form af en tät frans hänga
ned från kroppens undre delar. Höjden öfver bogarna
uppgår till högst två meter, hans styrka är utomordentlig och
lukten mycket fin, synen och hörseln äro däremot mycket
svaga. Lättja är ett framträdande drag i jakens
karakter. Morgon och afton betar han, men för öfrigt hvilar
han stående eller liggande. Han kan då under hela
timmar ligga fullkomligt orörlig, och käkarnas rörelse är det
enda, som tillkännagifver, att djuret lefver. Han skyr
värmen, söker skugga och hvilar på klippor, som vetta mot
norr, helst i själfva snön. Om en jakhjord hotas af en
öfverhängande fara, såsom om en jägare nalkas och lossar
ett skott, fly djuren i sluten ordning, oftast i traf, men
ibland i galopp. De sänka då hufvudet, sätta svansen i
vädret och vända sig icke om, förrän de kommit på
behörigt afstånd, då de intaga en afvaktande ställning med
de yngre individerna i midten och de gamla ytterst. Bland
klippor klättrar jaken med beundransvärd vighet, och vi
hafva sett honom passera ställen, där knappt ett klippfår
skulle Våga sig fram. I trakter, där jaken förekommer i
stort antal, är marken betäckt med hans exkrementer, som
utgöra landets enda bränsle och utan hvilka resor i Tibet
skulle vara omöjliga.
Vidare finna vi Tibets vackra antiloparter och två arter
klippfår. Af gnagare finnas två arter piphare, murmeldjuret
till 4,800 m:s höjd och talrika lepusarter. Af rofdjur må
jag först nämna en ny björnart, som hufvudsakligen lefver
af pipharar, vidare den tibetanska vargen och räfven. Sist
må nämnas vildåsnan, som i stora hjordar betar på
sluttningarna, samt husdjuren: hästen, fåret, hunden och tama jaken.
Flera sjöar såsom Tengri-nor lära vara rika på fisk och
deras stränder fågelrika. Eljest är den tibetanska högplatån
fattig på fåglar. Gamar, korpar och kråkor äro de vanligaste;
därnäst komma sandhönan, hämplingen och lärkan.
Hvad mineralriket angår, så finns guld vid Indus’
källor och öfre Jang-tse-kjang; för öfrigt skall Sydtibet vara
rikare på mineralier än Nordtibet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
