Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med underrättelserna,, sade, att det var en »tusker» d. v. s.
en, som var försedd med betar. Vi begåfvo oss i väg tidigt
följande morgon, välförsedda med mat och dryck, samt
anlände redan samma dags afton till den by, där vägvisaren
hade sin bostad.
Morgonen därpå begåfvo vi oss ut till den skog, där
elefanten sist varit synlig, och där påträffade vi snart färska
spår, af hvilkas storlek vi kunde förstå, att uppspåraren icke
farit med osanning. Herr M., som skulle skjuta, gick nu i
spetsen för expeditionen, jag och uppspåraren följde efter
på ett kort af stånd. Det är af stor vikt vid jakt efter
elefanter såväl som andra djur, att man håller kurs emot
vinden, och för att kunna se dess riktning inne i skogen
utströddes då och då litet aska.
Snart voro vi framme vid brynet af den täta skogen
och hade framför oss en af dessa i norra Ceylon så många,
vidsträckta sandslätter, och vid motsatta ändan af denna
stod elefanten och gassade sig i solen, tidt och ofta
fläktande med de stora öronen. Vi måste nu göra en lång
omväg för att icke komma i vinden, och för att kunna
smyga oss tystare fram aftogos skodonen. Nu hade vi icke
långt kvar, och till vår belåtenhet fingo vi åter sikte på
elefanten, där han stod kvar på samma fläck, hvarest vi sett
honom förut, omkring 40 meter från den plats, där vi
be-funno oss.
Herr M. gaf oss nu tecken att stanna, men gick själf
litet längre fram, till dess han var på ungefär 25 meters
afstånd. Elefanten stod nu med sidan vänd åt honom, och
han hade därför tillfälle till ett godt skott mellan ögat och örat.
Sekunderna voro för oss långa som timmar, och vi fruktade
hvar je ögonblick, att vårt offer skulle undkomma eller
kanske gå anfallsvis till väga, då knallen från geväret och ett
väldigt dån från den till marken störtande elefanten sade
oss, att saken var afgjord. Då vi kommo framrusande,
af-sköt herr M. ännu ett skott i örat för att vara fullt säker,
men en lång stund därefter visade det ståtliga djuret ännu
tecken till lif genom ryckningar i benen och ormliknande
rörelser med snabeln.
Spänningen hade varit stor, och min jaktifver hade
hittills tystat ner alla barmhärtighetskänslor, men nu, då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
