Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där af fläckar med kort gräs; på sådana ställen träffade vi
öfver allt de så kallade »prairie-dogtowns» —
präriehundar-nes städer. Prärihunden (Spermöphilus ludovicianus), som
tillhör gnagarnes stora ordning, är 45 till 60 cm lång, har
ljusbrun färg och finnes i Förenta staternas västra delar från
Missouri till Kalifornien. Detta djur utmärker sig för en
ovanlig sällskaplighet, så att ej sällan hundratals familjer
träffas tillsammans. Deras bon äro gräfda i jorden, stå alla
i förbindelse med hvarandra och hafva en sådan
utsträckning, att marken flera kilometer bortåt är underminerad af
dessa egendomliga djur. Särdeles roande är att aktgifva
på deras vanor. Hela dagen igenom äro de antingen i
rörelse utanför sina bon och kila af och an mellan
öppningarna, eller också sitta de på de uppkastade jordhögarne
liksom ekorrar på bakfötterna med framfötterna lagda mot
bröstet. Djurens vaksamhet är särdeles skarp, ty vid minsta
tecken till fara utstöta de ett starkt, skällande läte för att
varna hvarandra och försvinna blixtsnabbt i sina hålor.
Nyfikenheten lämnar dem likväl ingen ro, och knappt har
en minut förflutit, förr än de försiktigt sticka fram sina
huf-vud, och i ett nu äro de alla ute igen. De äro svåra att
jaga, ty de hålla sig vanligen ofvanpå sina bon, och när
de träffas af skottet, störta de ned i hålen, ur hvilka de ej
låta drifva ut sig hvarken med rök eller vatten. Själfva
hade vi tillfälle att göra denna erfarenhet, då vi stannade
vid en dylik »hundstad» för att söka nedlägga några af dess
invånare. Vi voro fullt säkra på att hafva träffat flera stycken,
ty blodspår och märken efter hagel syntes i mullen, men
prärihundarne voro och förblefvo borta. Knappt hade dock
vagnen satt sig i gång, förr än de ånyo tittade fram ur sina
hål och läto höra sitt skällande läte, liksom för att göra
narr af oss.
Det allra märkvärdigaste med dessa djur är, att de dela
sin bostad med tvenne egendomliga kamrater — en
uggle-art och skallerormen. Den förra af dem (Athéne hypogcea)
bebor landet mellan Mississippi och Stilla hafvet. Till
färgen är denna uggla brunaktigt grå med ljusare fläckar och
bor, som redan är nämndt, under jorden antingen
tillsammans med prärihunden, eller också i sådana hål, som
öfver-gifvits af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
