Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, så att jag kunde i lugn och ro studera »vildarne».
De voro nästan alla nakna, några få hade ett stycke
bomullstyg viradt om höfterna, kvinnornas dräkt bestod i ett
litet förkläde, förfärdigadt af bruna kärnor, uppträdda på
snören, så stort som en mycket liten näsduk. Denna
»kläd-ning» var fästad med ett snöre rundt om lifvet. Några
indianer buro fjäderprydnader på hufvudet i form af en
gloria (strålkrans), sammansatt af praktfulla gula, röda och
gröna fjädrar, andra åter hals- och armband af djur- och
människotänder. Nästan alla hade örsnibbarne
genomborrade och i hålen små trästycken eller krokodiltänder.
Vackra voro de egentligen icke; därtill hade de alltför
utstående kindben och för små, snedt sittande ögon, men
kroppen var kraftig och välproportionerad. Några kvinnor
voro ganska vackra med utmärkt präktig gestalt.
Några af indianerna hade redan börjat lossa lasten, och
snart voro alla packor och lådor i land. I en lång rad gingo
vi på en smal stig in i urskogen, Stradelli, jag och ett par
indianer i spetsen och de öfriga efter. Efter att hafva gått
omkring fem minuter kommo vi till en större öppen plats,
där jag såg ett tjog bambuhyddor, täckta med stora
palmblad. Det var indianbyn. Stradelli hade sitt eget hus, och
dit fördes alla varorna. Det såg något tomt ut i Stradellis
bostad. Ett slags brits långs ena väggen, två res stolar och
ett långt bord, klumpigt sammantimradt, utgjorde hela
bohaget. I ett hörn lågo några lådor och koffertar och i ett
annat ett gammalt fotogénkök. Här bodde Stradelli med
familj; han hade nämligen utom andra indianska seder äfven
tillegnat sig den att ha flera hustrur. Han hade nu fyra.
Den yngsta, som var en liten söt varelse, tyckte mycket om
presenter och var tämligen påflugen mot mig. Till slut blef
Stradelli förtretad och gaf henne stryk. »Så måste man
behandla dem», förklarade han; »det är med kvinnorna som
med kotletterna, ju mer man bultar dem, ju mjukare bli de».
Som jag skulle fara redan påföljande dag, hade jag brådt
för att få se allt. Jag gick från den ena hyddan till den
andra och blef öfverallt vänligt emottagen. Vanligen
anvisade man mig en hängmatta, bjöd mig »cachace» i en liten
kalabassa (hardt skal af en stor tropisk frukt). Som
gen-gåfva lämnade jag den äldsta tillstädesvarande indianen ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
