Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kanoten dansade fram öfver vattnet. En timma senare
vände vi in i en smal arm af floden och rodde uppåt den ^
en god halftimmes tid, hvarpå mina ledsagare lyckades göra
klart för mig, att nu kunde vi icke ro längre. Vi måste
stiga ur kanoten, som fastgjordes vid ett träd. Nu begynte
den besvärligaste delen af färden, i det vi måste bana oss
väg till lagunen, som låg ett litet stycke fran det ställe,
där vi landade. Floden hade sitt högsta vattenstånd och
hade öfversvämmat stora sträckor af skogen, sa att vi voro
nödsakade att vada på många ställen. Flera täta busksnår
höggo vi oss igenom, träd måste fällas; på ett ställe
spärrade ett ofantligt kullfallet träd vår väg; för att komma
öfver det, afhöggo vi grenar och rutten bark, hvarpå vi med
yxan gjorde trappsteg i stammen. Det var en ansträngande
marsch och svetten rann af mig. Min bössa bar jag på
axeln och revolvern i en rem omkring lifvet, och fast dessa
vapen icke voro tunga, hindrade de dock mycket mina
rörelser. Föröfrigt gjorde indianerna det mesta arbetet, vana
som de voro vid liknande utflykter.
Slutligen kommo vi till en stor öppen plats i skogen,
här och där sågos några små vattenytor, eljest var allt
igen-grodt med stora bladväxter, säfbuskar och annat grönt. Detta
var den eftersträfvade lagunen.
Vi stodo alla tre stilla och spejade mellan trädens
grenar efter krokodilerna, som ju skulle finnas här i massa.
Det var mig icke möjligt att få syn på en enda, till dess
slutligen en af indianerna pekade på en tjock trädstam, som
liksom lutade ut öfver vattnet. Där låg verkligen en
krokodil alldeles utsträckt ofvanpå trädstammen, lika orörlig som
stammen själf. I hast fick jag bössan klar, hanen spänd,
tog noga sikte rakt under armhålan, där ryggpansaret slutar
och den smutsgula buken börjar. Skottet small, och ekot
rullade bort öfver lagunen. Krokodilen sjönk liksom ännu
mera tillsammans utmed trädstammen, gled långsamt ned
till den ena sidan, och den liflösa jättekroppen försvann
med ett plumsande i lagunens gyttja.
Hade jag förut haft svårt att få syn på krokodilerna,
var det nu lätt nog. Skottet hade tydligen väckt hela
kolonien, och det var, som om lagunen med ett hade blifvit
lef-vande. Öfverallt hvart jag såg, vältrade krokodilerna fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
