Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 Det ekonomiska tidevarvet.
professor P. A. Gadd „Om Swenska Frihetens Öden och
de Regenters höga egenskaper som den stadgat och för-
warat“.
Gadd påpekade att Sveriges rikskrona denna dag hade bli-
vit satt på en ungdoms hjälte, en furste av muntert och eldigt
snille, sällsport högtupplyst förstånd och av människokärlek upp-
fyllt hjärta. Han var en fredsstiftare, som kunde försona folket,
bilägga inbördes oenigheter, förnya och stärka allmän broderlig
kärlek i landet. Han var en konung och herre, som själv ville
och själv förstod att regera efter lag och laga stadgar. Han var
en i svenska seder och later uppfostrad furste, som främst ville
vara det av inbördes
split och oenighet mest sönderslitna Svea
rike till hjälp och räddning. Och i detta värv borde alla vara
ense om att gå honom till mötes.
Gadds tal är märkligt genom den sanna och oför-
behållsamma kritik han ägnade frihetstidevarvet, vari han
även inbegrep konungamakten. Så djärvdes han i detta
konungatal öppet framhålla, att hatet, grollet, avunden och
inbördes spliten tilltogo så mycket mer som från tronen
saknades drift att bilägga och dämpa allt detta. I följd
härav växte det gamla svenska agget och blev likt en
övermodig kämpe, som sönderslet och upplöste alla enig-
hetsband i samhället.
„
Under det vi kivas, säger Gadd, och kanske en del fika
efter några kringströdda utländska lockbitar, så avkyles vår nit för
Sveriges självbestånd och heder, vi blottas på alla ädla böjelser
att främja allmänt gagn; våra förra
misstag rättas med hälften
värre; alla våra
näringar förfalla i vanmakt och avtagande; icke en
eller annan dör ut, utan de mista, i hast, nästan alle, både liv
och anda.“
Med dessa samhällets revor och beklagliga omständigheter
som bakgrund gick Gadd att framställa
betydelsen av tronskiftet.
Det var i hög tid och i en välsignad stund Gustaf 111 kom att
frälsa och rädda Sveriges självständighet och svenska folkets
frihet, att främja frid och försoning ibland folket.
Den senare delen av orationen är en kommentarie till
Gustaf III:s tal till svenska folket vid sin tronbestigning,
vilket var ägnat att väcka så stora förhoppningar. Gadd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
