Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO INLEDANDE ÖFVERSIKT.
densamma genom envåldsmaktens störtande hade förlorat sitt
mäktigaste stöd. Det visade sig då redan många tidens tec-
ken, som tydde på att efter det världsliga allenaväldets fall
kampen nu skulle börja på allvar mot det andliga enväldet.
Och att denna rörelse snart skulle nå äfven vårt land, därutin-
nan besannade sig biskop Wittes farhågor, ty af den nya ti-
dens omhvälfningar var det striden mot det kyrkliga tros- och
lärotvånget, som först kastade sin svallvåg öfver Bottenhafvet.
Kyrkans främste man hade så mycket större skäl att be-
fara detta, som den antikyrkliga oppositionen redan före den
stora ofreden hade rest sitt hufvud härstädes. Hade det kyrk-
liga tvånget här måhända känts tyngst, så hade äfven miss-
nöjet försports tidigast. Redan i slutet af förra seklet hade ge-
nom Laurentius Ulstadius och Petter Schsefer stormlöpningen
mot ortodoxin för första gången i vårt land tagit sin början.
Utan tvifvel var detta uppträdande här såsom annorstä-
des ett utslag af den religiösa känslans reaktion mot den i
dogmer stelnade ortodoxin. Utbrottet här inträffade endast
några år efter det den pietistiska rörelsen hade framträdti Tysk-
land. År 1670 hade Ph. J. Spener, denna rörelses grundläg-
gare, begynt sina collegia pietatis eller husandaktsstunder, hvil-
kas mål var att väcka den religiösa känslan, trosinnerligheten,
andakten och fromheten. Det var början till en rörelse, som
snart spridde sig till vida kretsar och till alla länder, ett vitt-
nesbörd om huru missnöjet med den officiella lutherdomen
altmera hade begynt gripa omkring sig.
Var det krigstillstånd inom den finska kyrkan redan före
stora ofreden, äro de enstaka symptom af andlig frigörelse,
som då visade sig, likväl endast att betrakta såsom förebud
till de religiösa rörelser, som utbröto under frihetstidens första
decennier. För de frön, som tidigare hade utsåtts, var stora
ofredens tid en högst lämplig jordmån för vidare utveckling.
De stora olyckor, som hemsökte landet, voro ägnade att väcka
djupare religiösa behof än ortodoxin förmådde tillfredsställa.
Bland de landsflyktige finnarne såväl i Sverige som i Ryss-
land förvärfvade pietismen varma och hängifna proselyter.
Det rådande upplösningstillståndet äfven på det kyrkliga
området gjorde, att de i andliga ting lärde sig att undvara
den kyrkliga auktoriteten och att helt och hållet lita på sig
själfva. Under fångenskapens och landsflyktens lidanden var
ett varmt religiöst intresse det enda, som förmådde uppehålla
deras mod och deras hopp om en ljusare framtid. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
