Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 INLEDANDE ÖFVERSIKT.
Man får dock det intryck, att tidens ortodoxe kämpade
med slöa vapen, hämtade från intoleransens rustkammare. Och
det visade sig nu som så många gånger, att man med tvångs-
medel ej kan betvinga en andlig rörelse. Det lyckades vis-
serligen för domkapitlet att få bröderna Ericksson dömda till
landsförvisning, men därmed var målet ingalunda vunnet. Den
en gång väkta rörelsen spred sig i alt vidsträktare kretsar,
särskildt i Österbotten, där den erickssonska separatismen
räknade sina fleste anhängare. Karaktäristiskt för denna rö-
relse är att den grep omkring sig bland de djupa leden af
folket, inom hvars kretsar separationen från kyrkan altmera
tilltog och yrkandet på tros- och samvetsfrihet blef alt hög-
Ijuddare. .
Dessa religiösa rörelser beteckna utan tvifvel en af fri-
hetstidens betydelsefullaste omhvälfningar på det andliga om-
rådet. Genom den separatistiska rörelsen bröts omsider orto-
doxins själfhärskardöme, medan trosfrihetens idéer i stället
vunno allmännare spridning.
Alla tecken tyda på att pietismen liksom i utlandet äfven här
gick hand i hand med ett tilltagande rationalistiskt tänkesätt i
andliga frågor. Pietismens böljande ström hade altmera undergraft
själfva grundvalen för den ortodoxa teologins lärobyggnad, den
religiösa känslan hade upprest sig mot det andliga förtrycket,
men på samma gång begynte äfven tanken afskudda sig det
kyrkliga förmynderskapet och arbeta på sin frigörelse och på
sin rätt att icke bindas i några träldomsbojor. Det är ett ti-
dens tecken att de kyrkliga myndigheterna bland sina ankla-
gelser mot pietisterna äfven upptaga att slutet på alt detta
kätteri hade blifvit ett »entusiastiskt och fanatiskt fritänkeri»,
som förebådade världens sista tid. Till och med vid riksda-
garna förspörjas genljud af samma klagovisor. Så beklagade
sig Dojo prosteris prästerskap »högeligen öfver det å orten
tilltagande s. k. fritänkeriet, hvilket jämväl märkes utsprida
sig hos gemene man»1. Om man far tillmäta dessa och dy-
lika klagomål något vitsord, skulle däraf framgå, att det all-
männa tänkesättet redan vid seklets midt hade emanciperat från
det andliga förmynderskap, som ortodoxin tidigare hade på-
tvingat detsamma. Tron på en allena saliggörande dogmkris-
tendom hade öfvergifvits, och friheten var äfven i religionsfrå-
gor proklamerad.
1 Pajula, anf. arb. s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
