Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEPARATISTISK LITTERATUR.
Tidens andliga rörelser hade äfven sin stora märklighet
på grund af den litteratur, som af densamma framkallades.
Visserligen utgjordes densamma förnämligast af religiösa upp-
byggelseskrifter dels af utländska, enkannerligen tyska separa-
tister, hvilkas arbeten spredos såväl i original som i öfversätt-
ningar, dels af de finska pietisternas egna skrifter och trosbe-
kännelser, hvilka merendels i kopior gingo från hand till hand.
Men denna litteratur var på sin tid mycket allmänt spridd
och torde kunna betecknas som den första värkligt folkliga
litteratur i vårt land. Att sådan kättersk litteratur förefans,
framgår af de förbud, som tid efter annan riktades mot infö-
randet och spridandet af sådana skrifter. Redan från karolin-
ska tiden har man edikt mot kätterska och andra skadliga
böckers införskrifvande och försäljning. Men ännu under bör-
jan af frihetstiden upprepades dessa förbud i en förordning af
1728 särskildt med anledning af J. K. Dippels »villoskrifter»,
hvilka hade blifvit öfversatta till svenskan och utbjudna till
salu. Dock synes man då redan ha kommit till insikt om att
sådana allmänna förbud ej medförde något gagn, utan snarare
skadade, emedan de endast ökade begäret att fika efter de för-
bjudna böckerna.
Äfven i de finska biskoparnes cirkulärskrifvelser påpekas,
att det separatistiska onda inbragts i riket förnämligast ge-
nom »förföriska skrifter och böcker», hvarför prästerskapet i
alla församlingar uppmanas att »med försiktighet undersöka
om och hvad misstänkta böcker här eller där kunde finnas,
det de sedan skulle Consistorio notificera, som vorde dragandes
försorg om slika förbjudna värks indragande på det vidare
smitta måtte afvärjas.» På den tiden synes staden Reval ha
varit en exportort för dylik förbjuden litteratur. Genom ett
koiigl. bref af 1727 uppfordrades de andliga myndigheterna
att efterspana huruvida i landet funnos »sådana i Reval trykta
svenska böcker, som förmenas innehålla allehanda oriktiga emot
Guds rena ord stridande lärosatser». Och från domkapitlen utgick
en anmaning till prästerskapet att taga reda på sådan littera-
tur och därom anmäla. Längre fram, då vi närmare ingå på
den tidens kyrkliga litteratur i vårt land, skola vi äfven åter-
komma till den af pietismen framkallade vidt spridda religiösa
uppbyggelselitteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
