Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledande öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 INLEDANDE ÖFVERSIKT.
Märklig är äfven den förskjutning, som i frihetstidens bör-
jan inträdde på det vetenskapliga området. Medan den orto-
doxa teologins uppmärksamhet i främsta rummet togs i an-
språk för den separatistiska rörelsens betvingande, begynte de
öfriga vetenskaperna altmera frigöra sig från teologins supre-
mati och själfständigt gå sina egna vägar. Man kan steg föi-
steg följa denna de icke-teologiska vetenskapernas småningom
skeende emancipation från ortodoxins förmynderskap, hvilken
omsider blef så fullständig, att teologin helt och hållet trädde
i bakgrunden för de öfriga vetenskaperna. Det är denna märk-
liga omgestaltning, som frihetstidens första decennier förete
på den vetenskapliga litteraturens område.
Den teologin nära stående filosofin hade alt sedan refor-
mationens dagar varit en »regina ancillans eller en tjänande
drottning», hvars uppgift var att antingen direkt stödja kyr-
kans lärosystem eller ock genom begreppsklyfvande abstrak-
tion och tom dialektik binda tanken i de hårdaste fjättrar.
Denna protestantiska skolastik, hvartill grunden redan lades af
Melanchton, hade i Åbo på 1600-talet haft lysande represen-
ter i professorerna Anders Thuronius och Jakob Flachsenius,
hvilka äran tillkommer att ha nått längst i logiska abstraktio-
ner och förmåga att sönderdela begreppen. Denna torra, själ-
lösa, systematiserade filosofi hade fått dödsstöten genom René
Descartes’ läror, hvilka äfven framträngde till de skandina-
viska universiteten och icke voro alldeles okända i Åbo, ehuru
visserligen den officiella filosofins målsmän kvarstodo på den
gamla grunden ända till stora ofreden.
Emellertid hade på Cartesius följt Christian Thomasius
och Christian Wolff, och det är den sistnämdes läror, som re-
dan i frihetstidens början gjorde sitt inträde vid Åbo univer-
sitetet. Den stora betydelsen häraf skall framgå genom en
kort karaktäristik af den wolffska filosofins betydelse i den
allmänna bildningens historia. Det må då genast framhållas
att det var Wolff, som i Tyskland definitivt störtade den gamla
aiistoteliska skolastikens välde, frigjorde filosofin från teologins
förmynderskap och gaf densamma en själfständig och domi-
nerande ställning bland vetenskaperna. Han var förkämpe för
en friare filosofisk forskning, och såväl hans undervisning som
hans skrifter betecknade en värklig revolution i andens värld.
Denna revolution försiggick icke utan strid, det var samma
kamp mellan den gamla och den nya tiden, hvars efterdynin-
gar äfven framträngde till vår akademi. Den tyska teologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
