Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 FILOSOFIN OCH UPPFOSTRINGSLITTERATUREN
psykologi eller att all kunskap om själen skulle vinnas på er-
farenhetens väg, ja att äfven vid lösningen af de logiska prob-
lemen erfarenheten i främsta rummet skulle radfragas. Med
erfarenhetens tillhjälp kunde man icke blott lära känna värl-
den och sig själf utan äfven det högsta väsendet, och det
framhölls slutligen i en afhandling af N. J. Tammelin1 de fa-
bulis philosophorum (1732), att erfarenhetskunskapernas försum-
mande var orsaken till, att hela den äldre tidens filosofi var
uppfyld af idel fabler. Först på den allra senaste tiden hade
denna fabulösa filosofi, som för det mesta hvilade pa abstiakta
spekulationer, råkat i misskredit, medan man nu eftersträfvade
en sann och solid vetenskap. Som grundläggare af densamma
nämner förf. Bayle, Locke, Wolff och Baco af Verulam.
Efter sådana programafhandlingar öfvergick man snart till
specialundersökningar på den wolffska filosofins område. Se-
dan erfarenheten hade blifvit proklamerad som den grundval,
på hvilken filosofins borg skulle resas, gälde det nu att upp-
visa de hufvudprinciper, hvarpå det nya systemet hvilade.
Utan att ännu inlåta sig på systemet i sin helhet, kommen-
terade man till en början såväl hufvud- som detaljfrågor inom
den wolffska ontologin, logiken och psykologin. Den stränga
regelbundenhet och systematiska ordning, som var utmärkande
för det wolffska systemet, gjorde att öfvergången från den
gamla skolastiska logiken och metafysiken kunde ske mera
omärkligt. Så möter man en redogörelse för den wolffska on-
tologins hufvudprinciper i en afhandling af Johan G. Helsin-
gius2 om filosofins arkitektoniska principer (de principiis phi-
losophia architectonicis 1735). Det är en filosofisk studie,
som framställer och utlägger de två kunskapsprinciper, som
Wolff i Leibnitz’ fotspår stält i spetsen för sin ontologi, näm-
ligen motsägelsesatsen (principium contradictionis) och den till-
fyllestgörande grundens sats (principium rationis sufficientis).
Författaren säger att ingen så klart belyst dessa filosofins
grundprinciper som Wolff i sin ontologia. Denna har också
varit hans hufvudkälla, hvarutom han äfven kände till andra
wolffianers och nyare filosofers arbeten.
Den wolffska logiken fann äfven flere intresserade tolkare.
1 Son till biskop L. Tammelin. Student 1729, magister 1732, vice-
lektor i Åbo skola 1733, vicenotarie i domkapitlet 1735, auditör 1739.
3 Student 1729, magister 1735. Amanuens vid kungl. biblioteket i
Stockholm. Stadssekreterare i Helsingfors.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
