Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN WOLFFSKA FILOSOFINS GENOMBROTT.
69
Det framhålles af desamma att en stor metamorfos genom
Wolff hade inträdt på logikens område. Hans indelning af
denna vetenskap i logica naturalis och logica artificialis god-
kändes. Man intresserade sig såväl för den formella logiken,
såsom man kan finna af undersökningar rörande de logiska
begreppen (notiones universales), definitionerna m. m., som ännu
i högre grad för den praktiska logiken, hvarvid man syssel-
satte sig med förhållandet mellan subjekt och predikat i lo-
gisk mening, om satsers visshet a posteriori och a priori, om
den logiska öfvertygelsen, om bildandet af logiska omdömen,
om logiskt resonnemang o. s. v. Ett försök till sammanfatt-
. ning af Wolffs logiska problem finner man i två afhandlingar
af Henrik Zimmerman1 om bildandet af begrepp och omdö-
men på erfarenhetens väg (de formandis notionibus et judiciis
per experientiam, 1737—1738). Själf nämner förf, som sina
källor Wolffs logiska arbeten och wolffianen Baumeisters »Phi-
losophia rationalis».
Wolffs empiriska psykologi gaf äfven ämnen för filosofiska
utläggningar. Att vinna kunskap om själen på empirisk väg
blef nu psykologins lösen. Själens förnämsta egenskaper voro
förnuftet och viljan, och förhållandet mellan dem belyses i flere
af tidens psykologiska afhandlingar. Med viljans frihet för-
stods, enligt Wolff, själens förmåga att af flere kända möjlig-
heter utvälja det som mest behagade den. Härmed samman-
hängde frågorna om lust och olust, om det goda och onda,
hvilka alla spörsmål belysas i ett sammanhang i en typisk
kommentarie till Wolffs psykologi af Gabriel Heinricius2 om
själens frihet (de libertate animae 1735).
Af den Wolffska filosofins särskilda grenar blef dock in-
gen mera omtykt och odlad här än den s. k. naturliga teolo-
gin (theologia naturalis). Vi ha redan omnämt, att professor
Haartman 1726 höll föreläsningar i naturlig teologi, och icke
långt därefter börjar äfven den akademiska litteraturen att öf-
versvämmas af arbeten inom denna för vår teologi alldeles nya
och moderna disciplin. Här på teologins eget hittils så oan-
1 Född 1713, student 1731, magister 1738, kollega i Uleåborg 1739,
konrektor 1743, kyrkoherde i Kemi 1757. Död 1771.
2 Student 1730, magister 1735, docent 1738, filosofie adjunkt 1746.
Afsked med professors titel 1755. Död 1785. Som magister docens före-
läste han bl. a. under läseåret 1738—1739 öfver wolffianen Thummigs
»Institutiones Logica». En af hans åhörare intygar, att denna kurs var
»reel, klar och mycket nyttig för studerande». (Mnemosyne, 1820 n:o 65 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
