Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFIN OCH UPPFOSTRINGSLITTERATUREN.
Då den naturliga teologin måste anses som ett af den
nya tidsandan framkalladt försök att ersätta den ortodoxa teo-
login med en på naturvetenskaplig och rationell grund hvi-
lande framställning af det högsta väsendet, är det förvånande,
att de nya lärorna jämförelsevis oantastade af de ortodoxa teo-
logerna fingo vinna insteg vid universitetet. Men anfallen
kommo på en gång från så många håll, och det nya giftet
spred sig så hastigt och omärkligt bland den akademiska ung-
domen. Alldeles ouppmärksammade blefvo de dock icke från
den teologiska censurens sida. Redan en af de första afhand-
lingarna på den naturliga teologins område blef föremål
för anmärkningar af teologiska fakulteten. Det var Isak
Peldan‘s 1 dissertation om filosofernas olika metoder att be-
visa Guds existens (de diversis philosophorum methodis in de-
monstranda existentia dei 1728). Här citeras ännu icke Wolffs
arbeten, men några af skolans författare såsom Buddeus och
Schmidt. Själfva afhandlingen redogör för de nyare filosofer-
nas ur naturen och förnuftet hämtade bevis för Guds existens
och är sålunda en sannskyldig studie på den naturliga teolo-
gins område. Tre dagar efter disputationens ventilering upp-
trädde ortodoxins dåvarande nitiske väktare vid akademin, teo-
logiska fakultetens dekanus Daniel Juslenius i konsistorium
och förklarade, att fakulteten hade observerat ett och annat
i Peldans disputation, »hvilket icke kan lämnas opåtalt, på det
Facultas ej må beskyllas för oaktsamhet, om disputation
komme på andra orter och några anmärkningar göras skulle».
Preses för afhandlingen, professorn i ämnet Haartman begärde
då att fakulteten skulle afgifva ett skriftligt utlåtande öfver
sina anmärkningar, hvilket också beviljades. 2 Men därvid sy-
nes hela aktionen ha afstannat, utan att medföra några vidare
följder för författaren. Det förgripliga i afhandlingen torde ha
varit författarens framställning af det otillfredsställande i den
ortodox-skolastiska metoden att bevisa Guds existens.
Några år senare sökte samma Juslenius jämte dåvarande
förnuftsöfningar» (1718—1720), ja man möter till och med utdrag ur hans
otrykta manuskript, af hvilka afskrifter förmodligen genom från Sverige
stammande studenter hade kommit till Åbo.
1 Född 1699, student 1725, magister 1729. Konrektor 1731 och rek-
tor 1738 vid Björneborgs skola. Kyrkoherde i Lappfjärd 1746. Död
1748.
2 Cons. Prot. 17/12 1728.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
