Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d-HIRdAdedssustsisusesahstalk
DEN TEOLOGISKA CENSUREN.
prokanslern biskop Fahlenius hindra ventileringen af ett af
studeranden Olof Mjödh1 författadt akademiskt specimen de
locutionibus anthropopathicis (1735). Skriften i fråga var riktad
mot Dippel, som i sin »Demonstratio evangelica» hade anmärkt
öfver prästernas sätt att på ett mänskligt sätt tala om Gud,
(locutio antropopathica) och tillägga honom rent mänskliga lidel-
ser. Ehuru Mjödh från den naturliga teologins ståndpunkt
sökte försvara ett sådant förfarande, hade han dock därvid be-
rört så ömtåliga punkter, att Juslenius och Fahlenius uppsatte
skriftliga observationer öfver några ställen i disputationen och
fordrade, att disputationsakten skulle uppskjutas, tils afhand-
lingen blifvit förbättrad. I konsistorium anstäldes jämförelse
mellan de båda teologernas observationer och motsvarande
ställen i afhandlingen, hvarvid preses professor Haartman be-
visade, att icke blott vidtberömda ortodoxa teologer såsom bis-
kop Rydelius i Lund m. fl., utan ock »många flere i orbe lite-
rato berömte män hafva samma meningar, som i disputatio-
nen äro anförte». Konsistorium fann icke något »stridande
med Guds ord, symboliska böckerna eller articulis fidei funda-
mentalibus» i afhandlingen, men då teologiska fakulteten fort-
farande allvarsamt protesterade mot disputationens ventilering,
uppdrogs åt preses att afgifva en förklaring öfver teologernas
observationer. Några veckor senare meddelades, att professor
Haartman hade afgifvit en enligt hans mening tillfyllestgö-
rande förklaring, och denna öfverlämnades till teologiska fa-
kulteten. Någon ventilering af Mjödhs afhandling ägde ej vi-
dare rum, men på en särskild anhållan af honom pröfvade fi-
losofiska fakulteten likväl skäligt att godkänna afhandlingen
som lärdomsprof för graden 2
En ännu skarpare tvist upplågade tre år senare med an-
ledning af en af magister Johan Schmidt3 för docentur utgif-
ven afhandling »de stimulis sapientiae» (1738). Det var ett
försök att på lärdomshistoriens område tillämpa den wolffska
filosofins metod. Schmidt hade studerat på åtskilliga orter
och redan vid unga år blifvit magister artium i Jena samt
hade »jämväl renommé af en lärd och snäll man och dessutom
1 Student 1727, kollega i Helsingfors 1737, rektor 1741, kyrkoherde
i Orimattila 1750. Död 1760.
2 Cons. Prot. 14/a 5/5, 24/6 1735-
3 Tidigare docent i Rostock och magister i Jena. Inskrifven vid
Åbo akademi 1737. Slutligen huspredikant hos frih. Sam. Åkerhjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
