Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 FILOSOFIN OCH UPPFOSTRINGSLITTERATUREN.
stäldes. Att man icke gillade detsamma framgår nog tydligt
af de måttade huggen, men ortodoxin synes ej mera ha känt
sig vuxen en strid på hela linjen, utan föredrog de små skärs-
mytslingarna. Wolffska systemet vann också snart anhängare
icke blott bland den studerande ungdomen, utan äfven bland
universitetets lärarekår, bland hvilken alt flere frisinnade ele-
ment yppade sig. Själfva lärostolen i teoretisk filosofi intogs
efter Welin af den till hans efterträdare år 1746 utnämde Carl
Mesterton1. Bördig från Sverige hade han liksom Welin un-
der en fyra- å femårig vistelse vid tyska universitetet på ort
och ställe gjort bekantskap med Wolff och hans läror. På
grund af en afhandling om tingens eviga väsenden (de essen-
tiis rerum aeternis) hade han erhållit docentur vid universite-
tet i Helmstädt, där han under läseåret 1741 —1742 höll of-
fentliga föreläsningar. 1744 återvände han till hemlandet, väl
rustad i den wolffska filosofin, samt anmälde sig som sökande
till den efter Welin lediga professuren i Åbo, för hvilken han
som lärdomsprof utgaf en afhandling de principii rationis suf-
ficientis adplicatione ad regnum materiale et immateriale (1745).
Skriften, som söker tillämpa en af den wolffska filosofins huf-
vudsatser, principen om den tillräckliga grunden, såväl på den
materiella som den immateriella världen, ställer Wolff i främ-
sta rummet bland alla nyare filosofer och begynner med en
redogörelse för nämda hufvudprincip enligt Wolffs och Bilfin-
gers arbeten. I den synliga världen framträder den tillräck-
liga grundens princip genom alltings underbara sammanhang
och nytta. Författaren påvisar solens, luftens, bärgens och
vindarnas ändamål och nytta samt hänvisar till Wolffs »Te-
leologia», Rays »Gloria Dei» samt Niewenteyts »Recht Gebrauch
der Werld Beschouwing». På det immateriella området fram-
träder den tillräckliga grundens princip i människosjälens fria
aktioner vid valet mellan det goda och onda, det lika och
olika o. s. v. Författaren följer här Bilfinger och Cantz samt
citerar äfven docenten Heinricius’ ofvannämda arbete om sjä-
lens frihet i öfverensstämmelse med den tillräckliga grundens
princip. Öfver hufvud gifver Mestertons afhandling ej intryck
af någon större själfständighet. Det är mera en programskrift,
som skall visa hans ståndpunkt och filosofiska metod. Kon-
1 Född i Göteborg 1715, student i Lund 1731, magister därstädes
1738, docent i Helmstädt 1741, professor i Åbo 1746, teologie doktor i
Upsala 1752, tredje teologie professor i Åbo 1767. Död 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
