Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - I. Filosofin och uppfostringslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
FILOSOFIN OCH UPPFOSTRINGSLITTERATUREN.
Upfostring och Undervisning (1737)- Brovallius säger sig själf
vara den förste, som uppträdde för införande af naturalhistoria
som undervisningsämne i Sveriges skolor och gymnasier. Hans
lilla skrift är en varm plädoyer för saken. Det gälde för ho-
nom att visa den stora nyttan och gagnet af detta nya ämne,
som han ville anvisa en framstående plats på skolprogrammet,
men att på samma gång ådagalägga att naturalhistorien ej stod i
strid med kristendomen och att detta ämne äfven var af stort
gagn för präster, ty präster var det ju som tidens skoloi
främst skulle uppfostra och prästerskapet hade ju det största
inflytande i alla skolangelägenheter. Ej under att Brovallius
är utförligast i denna punkt och uppsöker de mest vägande
argument för att visa naturalhistoriens vikt och betydelse äfven
för teologerna. Men han framhåller äfven hvilket förträffligt
ämne naturalhistoria var för själfva undervisningen, huru lätt
det var för barnen att inhämta densamma, huru lockande och
nyttigt det var för dem. Själf betygade förf., att singa studier
i världen gifva ett oskyldigare, renare och därjämte kraftigare
nöje och lust än naturens kunskap ... ju längre man kommer,
ju större blifver nöjet, så att man aldrig skall kunna vända igen,
utan lyster ju altjämt mer och mera se efter och finna, huru
intet streck i någon blomma, ingen prick i någon sten, intet
hår på något kreatur sitter förgäfves eller utan sin besynner-
liga orsak och tjänst». Såsom ett vidtutseende slutmål af un-
dervisning i naturalhistoria påpekade Brovallius, att när de i
ämnet uppfostrade ynglingarne sedermera skulle spridas i lan-
det, skulle de »märka och beskrifva naturens rikens lynnen och
tillstånd på den orten, där de komma att vistas», och på det
sättet skulle man inom kort få en fullkomlig kunskap om
landet, »en noga och fullkomlig historiam naturalem öfver
hela riket». Det var ju därhän tidens andar syftade, och det är
ju också helt och hållet i tidens anda Brovallius påpekade
hvad alt hushållning, läkarekonst, bärgshandtering, manufak-
turer eller hvarjehanda slöjder och handtvärk, köpenskap etc.
hade att hoppas af det nya undervisningsämnet, och han ville
just därför ställa det i rang med öfriga ämnen, om icke rent
af gifva det främsta rummet. Såsom slutresultat af sin ut-
läggning framhöll Brovallius, att »ingenting är så allmänt nöd-
vändigt att lära som historia naturalis, och att hon derföre i
hvar Academia, hvart gymnasium, hvar skola borde drifvas
med all flit», ja han ville »på köpet utsträcka historia natu-
ralis ända till våra fruentimmer, som ämna blifva hushållerskor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
