Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 SPRÅKVETENSKAPEN.
synnerhet det latinska språkets öden både i äldre och nyare
tid. Såväl i denna afhandling som äfven i andra, i hvilka det
latinska språkets ställning beröres, framhålles tillika att de
moderna och inhemska språken på senaste tiden begynt upp-
träda vid latinets sida som vetenskapens och lärdomens tungo-
mål. Denna utveckling af de nyare språkens användning
befinnes också vara helt naturlig, och äfven från deras sida,
som höllo på de klassiska språken, vore intet att därom säga,
ty latinet skulle ej fördenskull gå under. Härför borgade den
rika litteraturen på det latinska språket, hvilken ingen kunde
försumma, som eftersträfvade en mera solid lärdom.
Flere afhandlingar sysselsatte sig äfven med språkets
behandlande i tal och skrift. I desamma finner man öfver
hufvud de synpunkter uttalade, som ledde Hassel vid hans
undervisning i latinsk stil och vältalighet. Det är yrkande på
renhet, klarhet och enkelhet. Stilen finge ej belastas med för
mycken grannlåt och borde invecklade och långa perioder
undvikas. I detta afseende synas lärjungarne ha varit fullt
ense med sin lärare, och man kan äfven konstatera, att stora
framsteg gjordes i den af Hassel anvisade riktningen.
För de romerska antikviteterna lyckades Hassel ej i någon
nämnvärd grad intressera sina disciplar. Endast ett fåtal af-
handlingar förekommo på detta område. Däremot utkommo
flere arbeten med ämnen ur den romerska historien och littera-
turhistorien. Så behandlades Caesars mord i en afhandling af
Olof Prysz (1732), Atheniensernes otacksamhet mot sina stats-
män af Anders Prysz (s. å.), Augustus’ väg till makten af Erik
Munselius (1733), den romerska frihetens öden af Petrus Ring
(1740) o. s. v. Vid sidan af desamma förekommer dock redan
ett och annat ämne ur den moderna historien, såsom en jäm-
förelse mellan Machiavelli och Cromvell af Johan Forsman
(1729), eller ur kyrkohistorien, bl. a. om Johannes Huss läror
af J. E. Huss (i738)> om påfveväldets oförrätter af P. Tolsdorf
(1734) m. fl. Utvecklingen rörde sig från den antika öfver
den moderna till den inhemska historien, och under Hassels
presidium framträdde redan flere akademiska afhandlingar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
