Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - II. Språkvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO SPRÅKVETENSKAPEN.
återuppväcka den saligen afsomnade skolastiska filosofin. Dessa
anmärkningar äro af intresse, enär de synas bekräfta Porthans
utsago, att Hassel skulle varit en motståndare till den Leib-
nitz-Wolffska filosofin, hvars stora popularitet tyktes vilja
draga ungdomens sinnen från nyttigare och mera humana
studier. Men liksom han aldrig själf blindt litade på någon
auktoritet, utan till och med yrkade på kritik gentemot teolo-
gins dogmer, så fordrade han enligt Porthan ej häller blind
underkastelse af sina lärjungar, utan tillät dem att välja sina
ämnen äfven ur den wolffska filosofin. Detta vill med andra
ord säga, att ej ens Hassels stora inflytande förmådde hindra
tidens modefilosofi att vinna insteg här som annorstädes. Fak-
tum är, att ett mycket stort antal och bland dem flere
i föregående kapitel omtalade typiskt wolffska afhandlingar
sågo dagen under Hassels presidium. De hänföra sig till olika
områden af det wolffska systemet, men de flesta äro dock
undersökningar inom den naturliga teologin och sysselsätta sig
med frågorna om förnuftets bruk i teologin och de ur erfaren-
heten hämtade bevisen för existensen af ett högsta väsen. Det
ser ut som om denna gren af Wolffs läror ingalunda skulle
ha varit främmande för Hassels egen världsåskådning. Men
hans praktiska och klara natur kunde icke förlika sig med
några metafysiska spekulationer eller skolastiska abstraktioner,
hvarför äfven Wolffs ontologi och logiska begreppslära måste
lämna honom oberörd. Att han på något sätt skulle ha mot-
arbetat den wolffska filosofin, framgår icke af tidens aktstycken,
men utan tvifvel ville han leda den i en mera praktisk rikt-
ning. Han såg i hvarje fall i densamma en af de faktorer,
som utgjorde den nya tidens förutsättningar, och i konsisto-
rium hörde han till dem, som ifrigast värkade för wolffianen
Welins befordran till den filosofiska lärostolen. Själf intresserade
sig Hassel mest för praktiskt-filosofiska och moralfilosofiska
spörsmål. Han föreläste år efter år, ensidigt och utan omväx-
ling, öfver Ciceros arbete om plikterna, någon gång öfver
samma författares skrifter rörande ålderdomen, vänskapen m. fl.
Sådana ämnen behandlades äfven i talrik mängd af Hassels
lärjungar, som skrefvo om plikterna emot ovänner, om ömse-
sidiga plikter, om ondt och godt, om de godes gemenskap,
om det dagliga lifvet o. s. v.
Från den praktiska filosofins spörsmål är steget ej långt
till naturrättsliga och statsrättsliga ämnen, och att Hassel
själf ej häller var främmande på detta område, framgår bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
