Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - III. Historia och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALGOT SCARIN.
besvära andra få afskrifter af de behöfliga aktstyckena. Sådant
drog då för tiden långt ut på tiden. Scarins egna tillgångar
voro så små, att han till och med måste anhålla om postpen-
ningar ur fiscus rectoris för sin lärda korrespondens. Stor
svårighet visade det sig äfven vara att få understöd för afteck-
nandet af fornminnen och andra antikvariska föremål, en de-
talj, för hvilken Scarin också lifligt intresserade sig. Det kan
därför snarare räknas honom till förtjänst, att inga motgångar
kunde nedslå hans mod. Han klagar understundom i sina
bref1 öfver de svårigheter, som mött hans litterära företag,
men han fortfor det oaktadt oförtröttadt ända till sin sena
ålderdom med sina historiska forskningar.
Till den historiska professionen hörde äfven moral och
politik, och enligt gammal tradition betraktades just dessa
som professurens hufvudämnen, en omständighet som äfven
bidrog till att splittra Scarins värksamhet. Hans offentliga
föreläsningar rörde sig också förnämligast på politikens och
moralens områden, medan han endast privatim föreläste i histo-
ria. I sina föreläsningar i natur och folkrätt följde han S.
Pufendorff, hvars epokgörande arbeten visserligen redan tidi-
gare hade tolkats vid akademin, men hvars läror om männi-
skans naturliga rättigheter först genom Scarin och hans sam-
tida inträngde i den allmänna meningen hos oss.
Scarins statsrättsliga föreläsningar genljuda redan af fri-
hetstidens läror. I tillkännagifvandet angående sina föreläs-
ningar för 1729—30 säger han sig såväl på grund af den na-
turliga lagen som med stöd af Sveriges grundlagar ämna fästa
afseende både vid monarkens och vid frihetens rättigheter.
Han ansåg att inga förordningar finge utfärdas blott på grund
af regentens godtycke, men att å andra sidan medborgarnes
sinnen ej finge ledas ifrån underkastelse under regeringsmak-
ten. Den nya tidens auda talar äfven ur Scarins förklaring,
att den akademiska lärarevärksamheten skulle vara ackommo-
derad icke blott för skolan utan äfven för nyttan i lifvet (ne
scholae magis quani vitae usui). I moralfilosofin stödde han
sig på tvänne samtida utländska författare, historieprofessorn
1 Så talas i ett bref till Sven Digelius om det »vanpris historiae
et antiqvatum har råkat uti, så att om intet eget nöje uppeldade den
naturliga driften enhvar rättsint patriot hyser för sitt fädernesland, skulle
man allestädes finna flere avocamenta än incitamenta för sig att luta
axlarne under ett så kostsamt arbete».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
