Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - III. Historia och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 HISTORIA OCH POLITIK.
ner att förändra regeringsformen och återinföra suveräniteten
bönfaller om snar hjälp af ryska kejsarinnan. I ett samtal med
ryska ambassadören Panin hade hån vid samma tid framkom-
mit med det märkliga förslaget, att sedan ryska trupperna
inrykt i Finland, en särskild riksdag för storfurstendömet
skulle inkallas, af hvilken man hoppades, att den skulle upp-
säga förbindelsen med Sverige, ifall hattyrannerna ej gåfve
med sig. Fredenstjernas memorial visa att mössorna ej skydde
några medel för att störta sina förhatliga motståndare. Deras
landsförrädiska spel bidrog dock endast att stärka motpartiets
makt, och ännu länge fingo de vänta på den slutliga triumfen
att se hattpartiet slaget och förkrossadt. För sin stora »ifver
för den goda saken» belönades Fredenstjerna med en heders-
gåfva af tsarinnan, utgörande 1000 dukater.
En helt annan karaktär förete de politiska inläggen från
det maktägande hattpartiets sida. Vi böra här framhålla några
sådana af den i det föregående omnämda Åbo-biskopen Johan
Brovalluts, hvilken äfven på riksdagarna spelade en stor roll
som en af hattarnes talangfullaste och mest energiska för-
kämpar. Vid 1746—1747 års riksdag, då han första gången
deltog i det politiska lifvet, författade han jämte lagmannen,
sedermera landshöfdingen i Åbo Jean Georg Lillienberg, en i
tidens partistrider mycket verserad person, en berättelse om
mössornas stämplingar, hvilken af partitidehvarfvets historie-
skrifvare, C. G. Malmström vitsordas som »en bitter partiskrift,»
som gick ut på att visa att alt hvad hattarnas motståndare
gjort bildade »ett helt system och en kedja af onda stämplin-
gar» mot grundvalarna för rikets välfärd. I detta lika häftiga
som hänsynslösa angrepp på motpartiet, skildras äfven i kraf-
tiga och målande uttryck den rådande korruptionen med tyd-
lig hänsyftning på mössorna:
»Icke en eller annan, utan hundratal låta sig bruka af främmande
ministrar, med penningar och fagra löften lockade eller med hot skrämda
att främja deras afsikter. Det har kommit så långt att pluraliteten vid
en riksdag värderas vid främmande hof till vissa måttliga penningsum-
mor, att riksdagsfullmakter och röster hållas för en vara, hvarmed kan
drifvas en loflig handel, en vara som man kan lofligen tinga, köpa och
sälja såsom annan välfången egendom, att folk förskrifvas som fä och
deras tankar och samveten hållas fala».
Säkert hade Brovallius vid affattandet af denna dräpande
karaktäristik af den rådande korruptionen icke tänkt att udden
lika mycket träffade hans eget parti som motståndarne.
Som medlem af mindre sekreta deputationen vid 1751 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
