Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vetenskapliga litteraturen - III. Historia och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN BROVALLIUS. 173
riksdag författade Brovallius ett betänkande om irriga begrepp
rörande regeringsformen1, som kan betecknas som en af de
märkligaste statsrättsliga skrifter man har från denna tid. Det
är en uttrycklig proklamation af ständernas absoluta suverä-
nitet och ofelbarhet2. Skriften gör närmast intryck af en var-
ningssignal till vederbörande, alias mössorna. Deputationen
säger sig ha varseblifvit, att fäderneslandet var stadt i våda
och äfventyr. Vid föregående riksdag hade man genom det
s. k. principalatet sökt göra intrång på det rådande regerings-
systemet, och nu hade man satt i tvifvelsmål själfva den funda-
mentala grundprincipen, att lagstiftande makten ensamt till-
hörde ständerna. Det är sådana »irriga begrepp» angående
regeringsformen som betänkandet ville att pa det kraftigaste
skulle afvärjas. För att medvärka härtill söker det utreda de
statsrättsliga grundvalarna för det bestaende regeringssättet.
Utgående från satsen att lagen ensam hos ett fritt folk var suverän
och enväldig, förklarade Brovallius’ betänkande lagstiftande makten i
hvarje samhälle vara den största och viktigaste, och den måste därför
erkännas för »infallibel eller den som ej kan fela och fara vilse». Denna
ofelbara makt tillhörde på grund af naturrätt samhällets ledamöter och
kunde hvarken hel och hållen eller till någon del skiljas från dem eller
deras fullmäktige utan med frihetens förlust. Deputationen betraktade
därför som ett ibland de farligaste försök emot friheten och ständernas
lagstiftande makt, ifall sådana tankar och meningar blefve allmänt gängse,
som om ständernas pluralitet icke skulle äga förstånd och insikt
nog till sina göromål, vore underkastad fel och villfarelse 1 sina beslut
samt på ett eller annat sätt kunna förledas eller korrumperas. Ett lika
irrigt begrepp är det, då man säger Sveriges regeringssätt vara ett pa
lag grundadt kougeligt regemente, blandadt med riksens råds myndighet
och ständernas frihet Ty grundvalen i regeringsformen var ständernas
frihet, i kraft hvaraf de ägde den lagstiftande makten. Konungen 1
Sverige ägde ingen själfständig rättighet, han ägde sin makt icke af sig
själf utan af Gud, geuom ständernas fria val och lagens kraft. Radet
var ej häller någon särskild eller själfständig del af rikskroppen utan
hela dess varelse och myndighet grundade sig endast och allenastdärpå
att rikens råd vid lagskipningen voro ständernas fullmäktige hos konun-
gen, hvars välde icke sträkte sig utöfver denna lagskipande makt
och vissa regalier. Ett irrigt begrepp vore dårfor afven att pasta,
att regeringsformen vore en grundlag, hvartill konung oc a stän er som
kontrahenter samtykt, ty den var 1 själfva värket en akt af den lagstif-
tande makten, som var ständerna förbehållen och hvari konungen 1 en
fri regering ingen del kunde äga. Den som medgifver att den lagstif-
1 Publiceradt af c. G. Malmström i Sveriges politiska historia d.4 s. 453.
2 Vid en debatt å denna riksdag fäide Brovallius de karaktäristiska
orden, att »den idén, att ständer kunna fela, är emot rikets fundamen-
tallag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
